söndag 12 juli 2015

Söndagsgrubblerier

Sent igår kväll hördes ett öronbedövande PANG i byn. Hela huset skakade. Jag trodde att någonting landat på taket. Landat riktigt hårt. Doris som låg och spanade ut genom hallfönstret, blev skrämd och rusade genast in under soffan i vardagsrummet.

Vi är för tillfället gräsänkor, Doris och jag, så jag skickade iväg ett mess till sambon - som under några dagar snarare kan ses som min särbo - och skrev uppjagat vad vi just varit med om. Han tyckte att jag skulle gå ut och kolla läget. Gå ut och kolla läget? Jag, en ensam tjej? Mitt i natten? Iförd endast min oskuldsfullhet och bara fötter? Magnus har uppenbarligen inte tagit till sig av budskapet när han tittat på skräckfilmer. Eller så har han inte sett tillräckligt många. Ensam tjej som går ut i trädgården blir inte långlivad där kan jag säga.

Jag gick motvilligt upp ur den trygga, varma omfamning som sängen utgjorde, klädde på mig hastigt och slarvigt, gick tveksamt nerför trappan och vågade mig ut. Doris kröp ut från soffan och väntade på mig på det översta trappsteget.

Ingen hade landat på taket. Jag såg inget konstigt. Hörde inget märkligt. Det var tyst ute. Besynnerligt.

Under tiden som jag var ute och kollade läget med livet som insats, hade Magnus noterat att det på byns facebookgrupp startat en diskussionstråd om den just inträffade smällen. Som hade hörts långt över Stehags gränser. Det var fler än jag som undrade vad det var som hade dånat med en sådan kraft. 

Efter nästan ett dygn har det fortfarande inte blivit klarlagt om vad som hände. Alla ställer sig frågande. Ingen har gett sig till känna. Oförklarligt allting. Ett olöst mysterium helt enkelt

Annars då? Jo tack, jag har tagit vilodagen högst seriöst och bokstavligt. Ingen överdriven aktivitet här inte. Jag gick ut med soporna, badade grannens orkidéer och pysslade om mina pelargoner på verandan. Efter det satte jag mig till rätta framför TV:n. Först såg jag en dokumentär om Freddie Mercury och efter det ett två timmar långt program om Scientologikyrkan. Tur för mig att det regnade ute, jag behövde inte ha dåligt samvete att jag höll mig inne.

Men alltså hörni, det här med scientologin. Allvarligt talat. Okej, jag vet att om omständigheterna är rätt kan det vara lätt att hamna i sekter, jag hajar att vi blir hjärntvättade och gör de mest osannolika beslut om vi inte passar oss. Vi tappar vår identitet, vår egen vilja, vår förmåga att tänka kritiskt. Men för mig är scientologin en så utstuderad skrämmande mumbo jumbo-rörelse att jag finner det obegripligt hur folk frivilligt ansluter sig. Och har ingen läst på om grundaren L. Ron Hubbard? Han var ju galen!

När man har avancerat inom rörelsen får man ta del av "historiska incidenter": Xenu, härskare över den Galaktiska Konfederationen, fraktade miljarder utomjordingar till Jorden och dödade dem i vulkaner med hjälp av vätebomber. Efter detta åkte thetaner upp i atmosfären och placerades i 3D-biografer. Detta skulle ha hänt för cirka fyra biljoner år sedan. Är det ingen som tar i beaktande att Hubbard skrev kiosklitteratur i genrerna science fiction och fantasy innan han grundade den hierarkiska nyreligiösa organisationen? Som han hävdade var en kyrka. Mest på grund av skattelättnader. Hans enda syfte var att tjäna pengar. Vilket han i och för sig inte är ensam om som sektledare.

I min mening beter sig Scientologerna precis som trettiotalets nazister. De trakasserar och våldför sig på både avhoppare och "lägre stående" medlemmar som inte håller måttet. De klär sig i hittepå-uniformer för att väcka respekt och rädsla samt använder symboler som för tankarna till svastikan. Framför ett hav av lättpåverkade medlemmar står den yngre, välfriserade och smilande efterträdaren ensam på ett podium. Som en anti-krist med stora facklor av eld på scenen. Det är på det hela taget mycket skrämmande. Och på samma gång löjeväckande.

Det var inte min tanke att ägna så mycket tid åt Scientologin men jag har alltid varit fascinerad av religion i allmänhet och sekter i synnerhet så jag har en tendens att engagera mig lite väl mycket. Vilka komponenter är det som gör att en fri människa ger upp sig själv, avsäger sig allt eget ansvar och gör allt i ledarens namn oavsett hur vansinnigt det än är - och på så sätt väljer att bli ofri. En fånge. Det är intressant, eller hur?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar