lördag 15 augusti 2015

Bitch!

Jag är inte riktigt som jag ska just nu. Jag är i min häxperiod. Den är kort, max fyrtioåtta timmar. Men förmodligen tillräckligt lång för Magnus. Jag är inte särskilt rolig att leva med när jag har PMS-nerverna spända till bristningsgränsen utanpå kroppen. Mitt redan dåliga tålamod är stubinkort. Det är väldigt synd om mig men föraktar medlidande. Jag vill bli underhållen men lämnad ifred. Allt smakar ingenting eller plast. Livet ter sig oerhört trist och meningslöst. Det är givetvis någons fel, söker denna någon att skylla misären på. Närmast till hands är min sambo. Min älskade sambo.

Tur för mig att han beter sig som en gås vid dessa tillfällen. När jag nu jämför min livskamrat med en gås vill jag på intet sätt påstå att han är vare sig enfaldig eller iklädd fjäderskrud. Nej. Jag menar att när jag fäller ut huggtänderna, vässar klorna och sprider mitt dåliga humör omkring mig är det som att hälla vatten på en gås. Det bekommer honom inte. Han hugger inte tillbaka. Han ger mig utrymme för att sedan tyst omfamna mig. Magnus vet att jag finns någonstans där inne bakom taggtråd och glasskärvor. Han är välsignad.

I skrivande stund har jag enerverande huvudvärk. Jag äter choklad. Smakar givetvis konstigt. Ungefär som ballonger luktar. Trots detta elände känner jag dock hur jag är på väg tillbaka. En god natts sömn i nytvättade lakan ska nog göra susen. I morgon är jag stabil och älskvärd igen. I alla fall stabil. Fri från hormoner som åker berg- och dalbana. Eller fritt fall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar