måndag 24 augusti 2015

Frisyr, frö, fru, frisco och fraggel

I morse hörde jag det där signifikativa ilskna lätet från en nagelklippare. Igår la jag märke till att sambons tånaglar var i en värld för sig så jag frågade hoppfullt: "Klipper du tånaglarna?"

Magnus: "Nej."
Jag: "Nähä, vad gör du då?"
Magnus: "Kör skördetröska."

Okej. Det humöret.

Vid lunchtid satte vi oss i bilen för att åka in till Eslöv. Jag hade en tid hos frissan och Magnus hade andra ärenden att uträtta. När vi hade kört några meter kom han på att han glömt kameran hemma. Magnus måste alltid ha kameran med sig. Omutifallatt. 

Vi rullade tillbaka. Medan jag satt och väntade i bilen kom den glada och sociala kvinnan från boendet mittemot vårt hus. Det är ett hem för personer som har allt från lätta begåvningshandikapp till lite mer ordentliga psykiska utvecklingsstörningar.

Den glada kvinnan har sedan dagen jag flyttat till Stehag trott att jag varit gravid och undrar ständigt hur det kommer sig att inte Magnus och jag har några barn.

Konversationen med henne idag var som den brukar vara.

Kvinnan: "Hej Helena, vad snygg du är!"
Jag: "Tack, du med!"
Kvinnan: "Har ni inga barn?"
Jag: "Nej."
Kvinnan: "Men jag trodde du var gravid!" (Här daskar hon alltid till min mage med sin hand.)
Jag: "Nej nej, jag ser ut så här..."
Kvinnan: "Men är du och Magnus inte gifta?"
Jag: Näe."
Kvinnan: "Är ni bara sambosar?!"
Jag: "Jo."
Kvinnan: "Jaha, jag trodde ni var ihop på riktigt..." (Här blir kvinnan jämt lite nedstämd. Men det går alltid snabbt över.)

Efter detta brukar hon föreslå att Magnus och jag ska äta "Flygande Jakob" men idag tyckte hon att vi skulle äta matjesill till middag. Och en sup. Som brukligt avslutade hon dialogen med en uppmaning att jag ska hälsa till Rosa. Som hon har fått för sig att Doris heter.

Resten av dagen utlöpte väl. Jag fick håret klippt, Magnus fick gjort det han skulle göra och efter det åkte vi för att handla mat. Mängden blev extensiv. Vi behöver inte gå hungriga de närmaste trettiofem åren.

När vi kom hem igen bakade jag bröd. Vilket givetvis resulterade i enorma svettningar. Att ha ugnen på i vårt redan så varma kök som är beläget direkt under takåsen är inte den mest skarpa idé man kan kläcka så här på sommaren, men det fanns inget annat val. Jag hade fått ett, för mig, nytt recept från min kungliga hovleverantör av lätta, delikata, fröiga brödrecept. Jag var tvungen att testa. Resultatet blev överjordiskt gott. Tack fru Åkesson!

När jag frågade min sambo vad han tyckte att jag skulle skriva om idag sa han med en högst allvarlig stämma och fast blick: "Du måste berätta om kycklingburgarna."

Han krävde ett löfte. Så nu förtäljer jag om kycklingburgarna även om det inte finns något nämnvärt att skriva om dem. Vi köpte hem Max färdiga, frysta kycklingburgare från vår specerihangar vi alltid spenderar våra proviantpengar hos. De är jättegoda. Särskilt när man själv får välja vad som ska finnas mellan bröden. Så nu vet ni det. Nöjd nu, älskling?

Över lag föredrar jag att äta egna burgare. I snabbmatsrestauranger är de alltid dränkta i besynnerlig dressing. Jag blir skeptisk när man inte känner smaken på köttet. Vad är det all denna gegga döljer egentligen?

Det råder för närvarande lite tryckt stämning här hemma. Magnus uppvisade en viss upprymdhet över att Fragglarna nu finns på Netflix. Inte bara det att jag inte delar hans glädje och intresse, jag råkade producera ett gapflabb. (Som möjligtvis kunde tolkas som ett rått utfall.) Jag fick veta att Fragglarna var inget att skoja om. Vilket jag kan tycka är egendomligt. Trodde att deras syfte var att vara skojiga. Eller tänker jag på Gremlins nu?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar