onsdag 26 augusti 2015

Krig och koriander

Jag tittade ut genom sovrumsfönstret för att undersöka vad det var frågan om. Vadan denna kalabalik? Det var ett gäng pojkar som lekte krig. Med tanke på hur det ser ut runt om i världen var jag tacksam över att det bara var på låtsas. Pojken med det minsta vapnet, en orange vattenpistol, såg inte helt nöjd ut och ville byta ut den till något större. De andra killarna, som hade mer gevärsliknande mojänger (detta påstår jag utan att ha några som helst kunskaper om vapen, hur de ser ut eller vad de kallas), ville inte byta med honom så han fick missnöjt hålla till godo med den lilla neonfärgade pickadollen.

Innan Magnus for iväg till Österlen drog han till min förtjusning, och Doris missnöje, fram dammsugaren för att ge golv och mattor en rejäl omgång. Han har en "städlista" på Spotify som han alltid lyssnar på vid dessa tillfällen. När han blev färdig med sugandet utbrast han högt som fan (eftersom han inte hör sin egen röst med de där hörplupparna intryckta långt in i hjärnan: "INGET GÅR UPP MOT TYSK POWERMETAL NÄR MAN DAMMSUGER!" Bra att veta om ni letar efter inspiration inför städningen.

När jag är gräsänka försöker jag alltid passa på att äta sådant som sambon inte är så där extatiskt och överdrivet överförtjust i. Som exemplevis Nigellas sakemarinerade lax. 

Jag har aldrig haft helt klart för mig hur sake uttalas. Säger man sake, sacke eller sacké. Av någon outgrundlig anledning brukar jag säga sacké. Det är förvisso inget ord jag använder ofta men jag ville veta. Vetgirigt googlade jag således i saken. Alltså inte i drycken saken utan i saken. Som i föremålet. Eller alltså ja, jag googlade ju med saken i tanken, men när jag skrev saken så menade jag... äh, ni hajar. Och gör ni inte det så spelar det ingen roll. För nu babblar jag bara. Hur som helst, på Wikipedia fanns en ljudfil där jag hörde en mansröst säga: "sack'e". Med lätt betoning på e. Så jag verkar inte ha varit ute och cyklat allt för långt från sanningen.



Nigellas sakelax med kardemummaris
och en näve koriander on top.
Svårt jävla gott.


Apropå absolut ingenting, har ni tänkt på att varje gång man ser en film där Jan Malmsjö har en av rollerna vet man direkt att det är han som är boven? Spänningsmomentet försvinner fullständigt när han inträder på scenen. Jan Malmsjö? Ok, då behöver jag inte se mer. Det är han som är mördaren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar