torsdag 27 augusti 2015

När bubblan spricker

Ni som läser min blogg vet att jag skriver obetydliga kåserier om min vardag. Jag brukar ligga lågt vad gäller politik och andra "känsliga" ämnen. Men ni vet, när något har bubblat i en för länge, utan att få komma ut, då måste bubblorna frigöras. Vare sig vi vill eller inte. Annars spricker vi. Det är där jag befinner mig nu. Vid sprickans rand. Bägaren har just runnit över mig.

Apropå KDU:aren Adam Davidssons förslag att låta kustbevakningen bogsera migrantbåtarna i Medelhavet tillbaka dit de kom från samt medfinansiera ett stängsel mellan Serbien och Ungern. 

Jag är inte särskilt insatt men i min värld är man kristen om man är kristdemokrat. Eller? (Är det förresten bara jag som tycker att KD och SD på sistone är samma lika?) Således funderar jag på vad Jesus Kristus känner inför Davidssons uttalande. Själv undrar jag var de kristna värderingarna har tagit vägen, rent generellt. Jamen ni vet, det här med kärlek och så. "Älska din nästa såsom dig själv", "saligare är att giva än att taga", "kasta första stenen" osv.  

Jag har en känsla av att snubben som grundade kristendomen inte ens i sin vildaste fantasi hade kommit på tanken att sätta upp ett stängsel för att utestänga människor. Men å andra sidan var han inte utrustad med en reptilhjärna. Dessutom var hans egen familj tvungen att fly. Ni kan väl historien? Ironiskt då att en "kristen" hellre vill uppföra taggtråd än ett stall.

Vad är det som driver människor bort från sina älskade hemländer? (Alltså mot sin vilja. Inte för att de har kärat ner sig i en snygging från Baskien och flyttat dit av den orsaken.) Vad tror ni? Tänk er själva. Blunda, bara för ett ögonblick, och föreställ er hur ni måste fly från ert hem. Lämna allt. Lämna allt och alla ni älskar. Du är ständigt rädd. På din vakt. Det enda som betyder något är att rädda ditt barn. Och dig själv. Du gör vad som helst. Vad som helst. 

Vänta, stanna kvar i tanken och fråga er varför i hela friden någon människa vid sina sinnens fulla bruk skulle sticka från, exemplevis, Syrien till Sverige? Syrien som var en framstående kultur samtidigt som vi här uppe i Norden fortfarande, i skydd av grottornas mörker, grymtade som grisar och kliade oss i röven. Flytta till Sverige av fri vilja?! När allt här smakar falukorv, filmjölk och fiskrens. Det är kallt, mörkt och jävligt. Trista introverta människor överallt. Som förutom sig själva dessutom vill ta livet av alla som inte är blonda och blåögda. 

Enda anledningen jag kan tänka mig är att våra medmänniskor är på flykt undan diktatoriska helveten och inte har några andra val. De är förföljda. De är desperata. De behöver fly. De söker skydd. Deras land har svikit dem. De behöver vår hjälp. De är i nöd. (Byt gärna ut "de" mot "vi".) Människor. Precis som du och jag. Vi är alla precis likadana. Exakt, precis, på pricken likadana. Språket låter lite annorlunda bara. Men det är knappt.

Jag tycker att främlingsfientlighet och rasism är förlegat. Fantasilöst. Fåraktigt. Jag menar, det är historiskt sett bara nyss som andra världskriget förpestade vår jord. Är vi helt oförmögna att lära oss av det förflutna? Ska vi krampaktigt marschera samma väg? Igen? Redan? Det torde tyda på en oerhörd brist av vitaminer, empati och läskunnighet. För att inte tala om ett överflöd av skygglappar, rädsla och flathet. Samt dålig andedräkt. Och mjäll. Och ett stort behov av att skylla sina egna tillkortakommanden på något diffust vars benämning förändras beroende på vilka som för dagen står i skottlinjen. 

En så kallad kristen sover gott om natten. Han behöver inte korsa Medelhavet i en överfylld eka, modell större. Han slipper höra de skräckfyllda gråten från barn som inte förstår vad som händer. De förstår lika lite som Davidsson. Davids Son.

Jesus Kristus var aldrig konservativ. Han var varken kristdemokrat eller sverigedito. Herregud, inte bara det att han inte var svensk, han var inte ens europé. Han var från Mellanöstern. Mannen var dessutom aldrig med i en högerallians. Tvärtom. Han var en hippie. Han förespråkade kärlek. Han gick barfota och hade blommor i sitt hår. Han älskade. Och lyssnade på The Doors. Och hade han inte uppstått hade han vridit sig av vånda i graven över hur primitivt mänskligheten beter sig över tvåtusen år senare. I både hans namn och andras.




Följ min blogg med Bloglovin


2 kommentarer: