tisdag 18 augusti 2015

Nyckelben och bag-in-box

Facebook gav idag ett minne. En gammal bild av mig dök upp i mitt flöde.

Jag: "Idag för fyra år sedan hälsade jag på dig."
Magnus: "Mmm."
Jag: "Titta så smal jag var, man kunde se nyckelbenen. I alla fall ana dem."
Magnus: "Mmm."
Jag: "Fast du har sagt att du inte tyckte jag var så mycket smalare då."
Magnus: "Det kanske du var men du är ju liksom stor i dig själv."
Jag: "Stor? Vadå stor? Vad menar du med att jag är stor?"
Magnus: "Ja, alltså jag menar... du är ju... lång! Du är lång!"
Jag: "Vad menar du med stor?!"
Magnus: "Du är lång för att vara tjej!"
Jag: "Vadå stor?!"
Magnus: "En av astronauterna på Apollo 14 påstår att ett kärnvapenkrig under det kalla kriget förhindrades tack vare aliens."
Jag: "Tja, varför inte? Men du har hela tiden sagt att jag är så jävla kort!"
Magnus: "Javisst, du är kortare än jag. (Det skiljer 1 cm. Max 2.)
Jag: "Du är stor. Och kort."

Vi avslutade frukosten, drack upp kaffet och snyggade till oss i käften innan vi åkte ut på en tur i det vackra, öppna och avslöjande landskap som kallas Skåne. Vi körde på grusvägar som vi aldrig åkt på förut. Jungfrulig mark för oss. Det var vackert och idylliskt. Små konglomerat av hus dök upp mitt i ingenstans. Ett behagligt och påtagligt lugn rådde kring dessa välansade tomter som var mycket smakfullt dekorerade med färgglada blomster och andra trädgårdsattiraljer. Bilen åkte nästan lika sakta som tiden. Magnus och jag var frestade att kliva ur fordonet och bara sätta oss i någon av gårdarnas lockande utomhusmöbler. Men vi besinnade oss.

Egentligen var sambon på jakt efter skördetröskor. Ja alltså, han vill inte köpa någon. Han vill fotografera en. In action. Helst i solnedgång. Utan att alls veta böndernas rutiner har jag hela tiden sagt att jag inte är så säker på att de jobbar så sent om kvällarna, hur bondromantiskt det än må vara. Därför följde jag med Magnus idag när han provade sin skördetröskelycka under dagtid

Det blev ingen bild på någon skördetröska. De få vi fann stod antingen stilla (det gills inte) eller syntes på en ypperligt komplicerad plats där det var svårt att enkelt kunna stanna bilen. Däremot tog jag en bild på några hästar medan vi kryssade fram på småvägarna.



Gnägg.


När vi kommit hem igen ser jag hur Magnus beskådar området under min hals. Nu kanske ni tror att det är mitt dekolletage han längtansfullt tittar på, men det är det inte. Hans blick, som snarare kan beskrivas som koncentrerad än fylld med åtrå, satt högre upp. Där nyckelbenen befinner sig.

Magnus: "Nej, de syns faktiskt inte så mycket."
Jag: "Näe, lika lite som ditt sexpack."
Magnus: "Nej, älskling, det är inget sexpack. Det är en bag-in-box."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar