måndag 3 augusti 2015

På bussen

Alltså bussarna i Stockholm. Jag fattar ingenting. Allting är hejsan hoppsan. De har ändrat på bussnätet. Ändrat om linjerna. Tagit bort linjer. Lagt till linjer. Döpt om linjer. Och inte nog med det, busschaufförerna har börjat köra lika ryckigt och jävligt som chaufförerna på de gröna stadsbussarna i Skåne. 

Idag när jag satt på 57:ans buss glömde jag bort att bli illamående på grund av körstilen eftersom hela min uppmärksamhet motvilligt drogs till en medpassagerare. Det var en kvinna som var fantastiskt missnöjd med någon Ansjallett. Med tanke på hur kvinnan pratade misstänker jag att hon ursprungligen kom från USA eller Kanada, så Ansjalett heter förmodligen Ann-Charlotte på riktigt. Men det är inget jag vågar sätta mitt liv på.

Hur som helst, den troligtvis nordamerikanska kvinnan var inte bara förtrolig med mannen som var i hennes sällskap, utan även med hela bussen. Hon talade med versaler. Ingen kunde undgå att lyssna. Det gick inte att värja sig. 

"JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ ANSJALETT, HON ÄR DUM I HUVUDET! HON TROR ATT HON ÄR EN MAN MEN HON ÄR VÄL LESBISK! JAG ÄR MER MAN ÄN VAD HON ÄR! OCH DU VET, HON ÄR DIPLOMATISK VA, HON TROR ATT HON KAN KÖRA ÖVER ALLA, INGEN VÅGAR SÄGA NÅGOT MEN VILL HON KOMMA TILL MIG KOMMER HON ATT KOMMA RÄTT. JAG HAR ALDRIG HÖRT PÅ MAKEN. HON VISSTE JU ATT HON SKULLE BE OM LEGITIMATION. JAG ÄR MER MAN ÄN VAD HON ÄR. HON TROR HON ÄR MAN, HON ÄR LESBISK. JAG ÄR SÄKER PÅ ATT ANSJALETT ÄR LESBISK. JAG ÄR INTE RÄDD FÖR HENNE."

När jag klev av bussen kände jag hur min hjärna kokade. Jag gick in till Ica och ställde mig bland frysdiskarna för att kyla ner mig och få pulsen på en sympatisk nivå innan jag fortsatte hem till morsan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar