lördag 29 augusti 2015

Utebliven ventilbesiktning och sura picklar

Vis av erfarenhet slopade jag sovmorgonen och gick upp tidigt. Det är visserligen upp till var och en vad som känns tidigt, men säg så här; timmen var ännu inte slagen åtta. I min bok är det rätt tidigt. För en sensommarlördag. Men jag vet hur ventilgubbar är. Ni som läste mitt inlägg om ventilnöden vet det också.

Den lilla djungeltrumman hade sagt att den skånska ventilmannen från den skånska ventilmyndigheten skulle inspektera de nya skånska ventilerna idag. Jag utgick givetvis ifrån att den skånska dörrklockan skulle klämta vid niotiden. Skånsk tid. Precis som sist.

Klockan tio i nio var jag således duschad och klädd. Sängen bäddad. Katten utfordrad. Kaffedoften spred sig hemtrevligt över den ventilbemängda lägenheten.

I samma ögonblick som Melodikrysset började, ringde det på dörren. Typiskt. Jag sprang ner för trappan och öppnade dörren till vad jag trodde skulle vara ett entourage av män. Fastighetsskötargrannen, ventilgubben, nuvarande hyresvärden och den framtide. Men endast den förstnämnda stod på verandan. Han lät meddela att ventilbesiktningen skulle ske klockan ett. På måndag. Givetvis.

Efter att ha småpratat med grannen i cirka en halvtimme hasade jag mig upp igen. På köksbordet fanns min dator. Ur den hörde jag Eldeman påannonsera de lokala nyheterna. På andra sidan datorskärmen fanns Magnus. Ängslig. Orolig över var jag hade tagit vägen. Ni förstår, när Magnus och jag inte befinner oss inom samma geografiska kvadratmeter måste vi ändå lösa Melodikrysset tillsammans. På distans. Det är nödvändigt. Denna morgon, när sambon satt i sitt föräldrarhem på Österlen, möttes han av en kompakt radiotystnad från min sida. Som tur var hade en liten del av hans hjärna kommit ihåg att ventilmannen skulle hemsöka oss så hans värsta farhågor om att jag blivit bortrövad kom aldrig riktigt upp till ytan.

Inför kvällens planerade panerade flundra behövde jag köpa en burk picklade pickles till remouladsåsen. Jag knöt mina skor och gick mot Matboden. På väg till affären ropade den glada sociala kvinnan från boendets balkong.

Kvinnan: "Hej Helena, du är så fin på håret!"
Jag: "Tack, det är du också"
Kvinnan: "Är du och Magnus bara sambos?"
Jag: "Ja, bara sambos."
Kvinnan: "Så då har ni inga barn?"
Jag: "Nej, inga barn."
Kvinnan: "Men ni har katt?"
Jag: "Japp, Doris."
Kvinnan: "Hej då, hälsa Magnus!"

Efter dessa år med samma frågor har jag kommit fram till att hon anser att barn bör födas inom äktenskapets helgd. 

Remouladen blev en succé. Trots att jag var tvungen att kasta hela den nyinhandlade burken med Fontanas pickles. Grönsakerna var sladdriga och bleka. Lagen stank av den suraste vinäger. Fullständigt oätlig. Jag letade efter bäst-före-datumet, jag tänkte att det måste ha varit passerat för längesedan. Så var dock inte fallet. Fanns några månader kvar... Nåväl, som tur var fanns en burk inlagd smörgåsgurka i kylen som gjorde susen.

Efter middagen, mätta och belåtna, skrattade Magnus och jag oss fördärvade. Varför? Vi kittlade varandra till vansinnets brant. Varför? Vet inte. Det är bara så vi gör här hemma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar