söndag 30 augusti 2015

Våfflan, tuppen och livet

Idag åt jag mitt livs mest delikata våffla. Den var stor, tjock och härlig (som jag) men samtidigt lätt, frasig och luftig (som jag). Detta mästerverk (inte jag, våfflan) (även om jag naturligtvis också är ett mästerverk) intog jag tillsammans med sambon och en av mina käraste vänner hos "Lotta på Åsen". En formidabel och genuin kaffestuga som jag premiärbesökte idag. 


Om ni någonsin är i environgerna av Ljungbyhed och Söderåsen
vågar jag påstå att ni kommer att ångra er bittert om ni inte
besöker våfflornas Mecka. Å andra sidan, hur kan ni bli bittra
när ni inte vet vad ni går miste om? Fast nu när ni läser detta
vet ni att så de facto är fallet. Vill ni verkligen ta risken att bli
en bitter människa? Va? VA?


När vi kom hem igen läste jag på deras hemsida att ägaren till "Lotta på Åsen" inte alls heter Lotta, utan Pernilla. Därtill blev jag informerad om att våffelreceptet är från 1800-talet. Och! Hon bjuder på den tredje våfflan. Tänk om jag hade googlat innan vi åkte dit...

Det var rätt mulet idag men ändå sommarvarmt så trots miljarder med getingar valde alla att sitta ute i den trivsamma trädgården. Förutom dessa sockerintresserade utomjordingar (för ni har väl sett en geting i uppförstorad närbild?) såg en svart labrador till att alla gäster var nöjda och spankulerade målmedvetet mellan borden för att städa undan eventuellt spill. Som assistenter hade han fru Höna och herr Tupp. Ett särdeles vackert par.


De vek aldrig från varandras sida Eller våra.
Tuppen. Ser ni hur stilig han är?


Medan vi njöt av den trevliga omgivningen pratade vi om ditt och datt. Glada ämnen. Och lite mindre livade. Omdaningens tid är tveklöst här. För oss alla. Personligen har förändring i alla händelser lett till förbättring, även om jag för stunden inte alltid förstått det. Men emellanåt tar jag mig en titt i backspegeln och inser att jag är där jag ska vara. Jag har aldrig någonsin velat gå tillbaka.

Livet är i en konstant rörelse framåt. En utveckling. En spännande resa. Ett äventyr. En skatt. Om vi väljer att inte krampaktigt hålla oss fast till det som varit.

Jag har lärt mig av mina misstag. Med det sagt betyder det inte att jag inte gör om dem. För det gör jag. Ibland. Det gör inget. Jag har alltid i morgon. 

En sak till, lyssna inte enbart på logiken. Utan magkänslan kan den vara förrädisk. Följ ditt hjärta och gå dess väg. Med huvudet på skaft.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar