onsdag 19 augusti 2015

Ventilationsnöd

Det finns ingen anledning att stressa på morgnarna. Det finns ingen anledning att stressa överhuvudtaget. Har man en tid att passa ser man till att vara ute i god tid så att stressmomentet inte uppstår. Har man ingen tid att passa är det bara att känna lugnet. Ju äldre jag blir desto mer avogt inställd blir jag till stress. Jag har blivit dålig på att stressa.

Denna morgon skulle gå i lugnets tecken, som vanligt. Magnus mobil ger ifrån sig en trudelutt 07.00. Doris och jag brukar gå upp vid åttasnåret medan husse ligger ytterligare en timme invirad i täcket likt en vårrulle. Eller kåldolme om ni så vill. Syftet med väckningsalarmet klockan sju har jag ingen aning om.

Tillåt mig en upprepning; denna morgon skulle gå i lugnets tecken. Det visade sig snart att morgonen skulle präglas av motsatsen. Jag var visserligen uppstigen och satt vid köksbordet men var ingalunda klädd för eventuella herrbesök när dörrklockan plingade till strax före nio. I vanliga fall överlåter jag alla dörrklocksringningar till Magnus men han hade just satt sig på den vita porslinstronen. Jag rusade hysteriskt runt ett par varv innan jag lyckades rafsa åt mig några passande klädesplagg, och dessutom klä på mig dem på rätt kroppsdel, medan sambon aborterade hans planerade aktivitet.

Utanför dörren stod hyresvärden och grannen, tillika fastighetsskötaren. De ville komma in. 

Vår nuvarande hyresvärd har sålt huset vi bor i. Den nya hyresvärden som tar över vid kommande månadsskift har krävt att ventiler måste fixas i lägenheterna. Idag skulle de fixa ventiler hos oss. Att det skulle ske efter klockan tolv var tydligen något Magnus och jag hade fått om bakfoten.

Det är givetvis inte tal om att anlita professionella ventilinsättarpersoner som gör jobbet på fem minuter. Värden och grannen klarar detta själva. Jag har största tillit till grannen, han föddes med en verktygslåda i den ena finska spädbarnshanden och sisun i den andra, men värden... Jag menar, bara för att man äger ett hus betyder det inte att man kan hantera en borr.

Värden placerade sig i badrummet för att ta ut itu med ventil nummer ett. Grannen lämnade honom, och oss, åt vårt öde då han var tvungen att åka iväg på ett ärende. Att lyssna på när värden mumlade "oj", "hoppsan", "var blev den jäveln av" och "ho ho ho", fick mig inte direkt att känna mig trygg. Jag bestämde mig för att agera som om inget hänt och gjorde iordning frukost. Av ren överlevnadsinstinkt rostade jag bröd och bryggde kaffe.

Magnus ville inget ha. Det var ett smart drag. För ni vet att det som kommer in måste efter en stund komma ut. Jag hade ingenstans att ta vägen när jag kände att min egen ventil behövde ventileras. Efter en tid av vånda och starkt obehag fick jag en snilleblixt. Jag anade plötsligt att dörren var öppen in till Nisses lägenhet så jag tog med mig en toarulle och gick ner. Mycket riktigt, det var olåst. (Nisse flyttade ut för några månader sedan, lägenheten står fortfarande tom men användes för dagen som snickerboa.)

Jag kom strax upp igen med ett fånigt leende och en flerbottnad känsla av lättnad. Nöden har ingen lag.

Sex timmar och tre ventiler senare var allt klart. Och efter att ha sett resultatet av ventilen, som blev en fläkt, i badrummet kan jag konstatera att värden inte var helt oäven som hantverkare. Riktigt snyggt gjort.



Granne gör hål i huset.
Foto: Magnus Bengtsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar