torsdag 24 september 2015

Ett dagsverke

Goda vänner har nyligen införskaffat en sommarstuga. Eller, nja, jag skulle vilja kalla det en fritidsstuga. Det går nog att vistas där oavsett årstid. Hur som helst är den väldigt charmig, men behövde åtgärdas med kärlek och omtanke på diverse områden.

Efter en stärkande kopp kaffe och förföriskt god sockrad längd med mormors hosta i, blev vi tilldelade våra jobb.

Mina primära uppdrag för dagen, förutom att närvara med min grace, sköna stämma och kloka ord, var att slaska på sådan där olja för torra och törstiga trämöbler samt måla den öppna spisen.



Det är bara att slaska på.
Det är bra att slaska på.



Vitt. 


Det pågick full aktivitet i det lilla huset, alla med var sina mål - att kunna bocka av på den gedigna listan. Som var skriven på undersidan av ett ölflak. Givetvis.

Strax före tvåtiden bröt vi för lunch: smørrebrød med kylskåpskall dansk hantverkaröl och en kaffeslurk till. Det gjorde susen. Efter en smärre matkoma började vi åter slita med nyvunnen energi.



Micke in action med det finstilta.



Lite utrustning.



Nöjd husägare.


Vädret var omväxlande. Ömsom dur, ömsom moll. Vid ett tillfälle satte jag mig ute på verandan och liksom bara satt. (Och latade mig.) Stugan ligger i väldigt vackra omgivningar. Naturen är vidunderlig. Jag kände den svala höstvinden smeka mina bara armar och hur den lekte med mitt hår. Efter att ha blundat en stund öppnade jag ögonen och betraktade hur samma vind fick majsplantorna på fältet framför mig att vaja lugnt. Jag märkte efter ett ögonblick att jag vajade i takt med dem.


Majs. Ursprungligen från Sydamerika.
Min födelsekontinent.


När vi kände oss klara för dagen tog vi en liten promenad. Vi kom fram till en liten sjö fylld med vackra näckrosblad. Vi stannade till och sög in den trollska atmosfären. Det var så fagert. Tyvärr gör inte min mobilkamera rättvisa. Men ni hajar.


Nästan helt täckt med näckrosblad.
Jag tycker att näckrosor är så balla!


Väl hemma upptäckte jag att jag hade målarfärg på både kläder och hår. Jag kan inte tro annat än att det är ett säkert tecken på hårt arbete. Jag kände mig behagligt trött men lite frusen. Jag klädde av mig och tog en varm dusch. När jag frotterat mig torr hoppade jag i min mysdress, hällde upp ett glas vin och stekte upp en vårrulle jag hittade i frysen.

Jag är belåten. Inifrån vardagsrummet hör jag hur sambon engagerat tittar på en hockeymatch. Katten ligger och snusar förnöjsamt i soffan. Mina kinder hettar lite. Vet inte om det är duschen eller vinet. Det spelar ingen roll, man ser ju alltid så frisk och sund ut med röda kinder. Visst?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar