tisdag 15 september 2015

Jabba the Vader Wonder

Efter ytterligare en rörig dröm vaknade jag av att Doris hoppade upp i sängen. Hon la sig tätt intill och spann högt. Hennes morrhår kittlade i mitt ansikte när hon strök sitt mjuka lilla huvud mot min kind. Gulligt tycker ni. Jag vet bättre. Katten ville ha frukost. Visserligen var husse vaken och fortfarande hemma men det är matte som hon utsett till krögare och ansvarig för bespisningen. Kan bero på att husse inte kan/vill läsa av Doris hungersignaler. Detta oroar mig en smula de gånger jag åker iväg men när jag återvänt hem har jag aldrig sett några tecken på svält. Hos någon av dem. 

Magnus som redan varit vaken i någon timme var pigg som en lärka. Blev om möjligt ännu piggare när han såg mig med grusiga ögon stappla in till köket, gäspandes med håret på ända. Han kom fram, gav mig en puss och började sjunga. Han nynnade på trudelutten från det meningslösa, men det något beroendeframkallande spelet, Pirate Kings. Detta ledde på något underligt vis vidare till Stevie Wonders "Isn't She Lovely" för att avslutas med ett oupphörligt skrockande i röstomfångets lägre regioner. 

När det enerverande ljudet inte verkade ta slut frågade jag till slut med återhållen irritation: "Vad håller du på med?"
Magnus: "Jabba the Hutt. Ho ho ho ho."
Jag, som egentligen vill ha helt tyst omkring mig innan jag vaknat klart: "Det var finare med Stevie Wonder."
Magnus: "Jag ser ut som Jabba the Hutt, jag kan lika gärna låta som honom. Ho ho ho ho."

När jag på ett så fint sätt jag var kapabel till och med den lenaste röst jag kunde uppbringa förklarade att min hjärna inte kunde processa hans oväsen och skulle därför vara tacksam om han upphörde såg jag hur något tändes i hans ögon. De riktigt glittrade. Hans anlete stramades åt, läpparna formades till någon annans och andningen blev tyngre. Darth Vader.

Jag skulle ha begripit det. Ibland blir den vuxne man jag älskar och valt att leva mitt liv tillsammans med, ett barn. Ett barn som vill retas. Trotsa. För att slippa lyssna på Darth Vaders alla repliker, stängde jag av. Inom mig somnade jag om. Väcktes en stund senare när Magnus exalterat deklarerade: "Vi måste se alla Star Wars-filmerna igen innan vi kan se den nya på bio!"
Jag, trött: "Älskling, måste inte du åka nu?"
Magnus: "Jo. Ho ho ho ho."

Tystnaden som la sig när sambon åkte iväg till läroverket var underbar. Men kort. In på scenen kom den stora gräsklipparmaskinen.


Dödsmördarljudet.


2 kommentarer:

  1. Känner igen mig m har lärt mig stänga av. En 9åring som trummar på bordet, nynna el stampar m en fot helt orytmiskt o en 5 åring som tror att tungan vissnar om man är tyst för länge. Jag är spec på att stänga öronen spec på morgonen!!!!

    SvaraRadera