fredag 25 september 2015

Konstigt läte och ful kloss

Jag vaknade onödigt tidigt i morse. Klockan var inte ens fem. Det som slet mig ur sömnens lugna vagga var ett oerhört högt ljud. Ett ljud jag inte kände igen. Det enda jag visste var att det kom från ett djur. Men jag var oförmögen att identifiera från vilket. Jag kan inte påminna mig att jag hört det förut. Ljudet var liksom gnälligt. Klagande på något sätt. Med ett högt decibeltal. Jag lyssnade efter Doris, hon brukar nämligen morra när hon hör andra djur prata lite väl enträget. Men hon var tyst. Märkligt. Jag öppnade ögonen och kisade på Magnus. (Den förra meningen hade kunnat få en helt annan innebörd om fingret legat en tiondels sekund för länge på s-tangenten...) Han sov som en stock. Märkligt. Det tycktes som om ljudet kom precis utanför sovrumsfönstret. Är det bara jag som hör det? 

När jag till slut beslöt mig för att gå upp hörde jag hur ljudet sakta försvann bort. Jag fann Doris, till synes helt obekymrad, ligga i hallfönstret - som vetter mot samma håll som fönstret i sovrummet. Kan jag ha inbillat mig allt?

När jag återvände till sängen mumlade Magnus i sömnen: "Jag välter."
Jag: "Hörde du ljudet?"
Magnus: "Jag välter."

Jag kunde förstås inte somna om. Jag var trött som ett åbäke men låg bara och vred och vände på mig. Inte förrän klockan ringde och väckte mig ett par timmar senare förstod jag att jag åter hade omfamnats av John Blund.

Idag hade jag några ärenden att göra inne i Eslöv, högsta prioritering var att skaffa nytt pass och nationellt id-kort innan giltighetstiden på de jag har går ut i oktober. Jag som är van vid de långa kötiderna på passexpeditionen hos polisen på Kungsholmen i Stockholm klev in på Eslövs polishus med ögonbrynen uppe vid hårfästet. Det var inte en människa där! Jag tror inte att det hela tog mer än tre minuter. Max.

När den unga poliskvinnan försiktigt frågade mig om jag var nöjd med bilden replikerade jag att jag tyckte att jag såg ut som en kriminell, en svårt störd barnamörderska som gömmer de små liken i en stor frys undangömd i en källare vars existens ingen känner till. Ni vet, som på en sådan där amerikansk "mugshot". Vänligt frågade hon mig om jag ville ta om bilden men jag svarade nekande, ryckte på axlarna och sa urskuldande att det blir nog inte bättre än så här tyvärr.

Jag är inte fotogenisk. Alls. Sällan blir jag bra på bilder som är tagna i trevliga sammanhang med en bra fotograf, men aldrig någonsin på passfoton och liknande. För att bli bra på foton, i alla fall när det gäller kvinnor, har jag insett att man generellt ska ha små ögon och stor mun med fylliga läppar. Inte som jag, stora ögon och liten mun med smala läppar. Det blir nämligen alltid en alienkänsla över det. Men det spelar ingen roll, jag gillar hur jag ser ut. Jag tycker om mina stora vackra ögon och lilla fina mun. Jag blir bara inte bra på bild. 

Givetvis har jag inte sett alla polishus i vårt avlånga land men vågar ändå påstå att det fulaste finns i Eslöv. 


Förskräckligt ful kloss.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar