tisdag 29 september 2015

Skitprat

Tidigt i morse:

Magnus, sömndrucken: "Jag kunde inte somna igår kväll."
Jag, orolig: "Nähä, varför inte det?"
Magnus, fortfarande sömndrucken: "Jag var tvungen att ta på mig hörlurarna."
Jag, ängslig: "Men älskling, varför? Behövde du musik för att somna?"
Magnus, inte fullt så sömndrucken längre: "Du snarkade så högt."
Jag, förnärmad: "Snarkade? Jag?!"

Detta är givetvis rent förtal! Det är vida känt att tjejer inte snarkar. Upplysningsvis fiser och bajsar vi inte heller. Låt oss för ett ögonblick stanna kvar vid det sistnämnda. Jo då, var inte sådana fegisar, fortsätt läsa nu. Det blir inte som ni tror. 

Alla som har, eller har haft, en katt - räcker upp en hand. Bra, vi är många. Vi upplever således alla samma mysterium. Vad i hela vida världen händer med katter i samband med deras tarmrörelser?! Vad fan är det frågan om?!

Min förra katt Mr Pickles, må han busa i himlen, blev alltid galen före tarmtömning. Han gnällde, klagade, åmade sig och rusade runt som en vettvilling i en kvart innan han kom på vad som var i görningen. Doris, å andra sidan, får sin vansinnesattack efteråt. Hon skenar iväg som en dåre när hon blivit några gram lättare. Hon springer nerför trapporna, uppför trapporna, byter plats på samtliga mattor, gormar, hoppar upp, skuttar ner, springer av och an, hit och dit. Som en jävla galning! Vad är det med katter och deras avföringsprocedur?! Det är fan inte normalt. Katter är underbara. Men svårt knepiga. Tänk om vi människor agerade likadant vid toalettgående. Alltså herregud!


****

Under de senaste dagarna har jag genomlidit, och ledsamt nog än uthärdar, ett envist ryggskott. Tror jag. Något förbannat fel är det i alla fall. Jag är trasig. Magnus är säker på att det är en ischiasnerv som kommit i kläm. Det är jävligt irriterande oavsett vad fan det är. Det gör skitont rent ut sagt. Jag är i det närmaste rörelsehindrad. Som ni märker är det jävligt skönt att svära när man är i mitt tillfälligt handikappade tillstånd. När man blir livrädd när en nysning är på väg. När man vet att man aldrig kommer upp i stående ställning igen när man efter sju svåra år äntligen landat i sittande. När man är ynklig, hur tuff man än vill visa sig vara. Skit. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar