fredag 11 september 2015

Stjärnfall

Jag hade för några dagar sedan förmånen att koppla av. Koppla bort. Stoppa huvudet i sanden på bästa strutsmanér. Ett miljöombyte i fantastiskt vackra omgivningar. Vid havet. Ett par dygn i en utsökt inredd stuga med en avundsvärd trädgård.

Det lilla gula trähuset erbjöd wifi, men jag ville inte utnyttja det. Jag orkade inte. Likt våra medmänniskor som flyr från sönderbombade hem, flyr jag verkligheten. Den blir mig övermäktig och jag måste dra mig undan. Skydda mig från realiteten. Jag vill inget veta. Orkar inte se fler bilder på gråtande och rädda människor. Ja, jag är feg. Jag vet det. Men jag är en känslig person. En känslig person med svampegenskaper. Jag suger åt mig allt. Lever mig in i allt. För att själv överleva med förståndet i behåll måste jag ibland hålla distans till yttervärlden.

*****

Igår natt satte Magnus och jag oss i bilen. Mitt i natten. Mitt i natten körde vi iväg. Det var en stjärnklar natt. Allt var tyst. Lugnt. Stilla. När vi efter en stund klev ur bilen blickade vi uppåt. Jag blev hänförd. Stum. Eller egentligen inte alls särskilt stum då jag utbrast "aahh", "wow", "åh gud" om vartannat. 

Det var så vackert. Himlavalvet. Vi är en del av kosmos. Universum. Jorden. Livet.

Vi är små och obetydliga. Samtidigt vitala och viktiga. Utvalda. Efterlängtade. Med ett uppdrag att fullfölja.

Vem har ritat gränserna på Jorden? Du? Jag? 

Inom sfären är vi alla likadana. Har samma behov. Samma törst, samma hunger. 


Inte nog med att vi fick se ett stjärnfall, sambon lyckades fånga
det med kameran. Bilden är tagen vid Bosarps Jär. Mitt i natten.
Vi är också bara en ljus prick där ute. Obetydlig. Men betydlig.
Foto: Magnus Bengtsson


Sedan jag kommit tillbaka till verkligheten är jag evigt tacksam för en vän. Flera vänner visserligen. Men jag har särskilt en vän i åtanke just nu. På Facebook pumpar hon ut bilder och filmsnuttar på tokiga hundar, knasiga katter, galna pingviner, meloner, hejsansvejsan och jag vet inte allt! Hennes delningar får mig att le. Skratta. Tillfälligt glömma eländet. Tack Filippa! FFF! (Fortsätt för fan!) 


2 kommentarer:

  1. Så klokt skrivet och beskrivet. Tack för det.

    SvaraRadera
  2. Så klokt skrivet och beskrivet. Tack för det.

    SvaraRadera