tisdag 13 oktober 2015

Affirmation och varm choklad

Jag vaknade upp med Roy Orbisons "You got it" spelandes på repeat inne i huvudet på mig.


Anything you want, you got it
Anything you need, you got it
Anything at all, you got it

Jag nynnade oupphörligen på refrängen i säkert en timme innan jag var tvungen leta fram den på Spotify för att lyssna på vad han sjunger i verserna. Plötsligt kände jag en tår rinna ner för kinden och jag insåg att jag blev berörd av texten. Jag har aldrig tänkt på vilken fin kärlekssång den i all sin enkelhet är.

Resten av dagen bytte jag ut "you" mot "I" när jag likt ett mantra gnolade vidare på Orbisons trallvänliga låt. Jag tänkte att den passade alldeles utmärkt som en affirmation.


Anything I want, I got it
Anything I need, I got it
Anything at all, I got it

Efter mina måsten, som jag alltid ser till att göra så tidigt på dagen som möjligt medan jag är någorlunda alert i sinnet, tänkte jag ta min vanliga tur runt byn. Den blev dock kortare än vad jag tänkt mig då jag kort efter lämnat hemmets lugna vrå (utan paraply) märkte hur det mjuka duggregnet gradvis förändrades till ymnigt skvalande.

Väl hemma tänkte jag glädja Doris med att ta av hennes tratt. Hon blev glad. Väldigt glad. Och började genast med sin sträva tunga slicka sig på magen. Jag var ouppmärksam i tre sekunder vilket resulterade i att blodvite uppstod. Inte mycket, men likväl. 

Eftersom man måste vara raketforskare (vilket jag överraskande nog inte är) för att sätta på henne tratten hade jag inget annat val än att ständigt vara vid hennes sida tills husse kom hem från skolan. Till Doris stora glädje kom husse hem tidigare än vanligt. Hon var innerligt trött på mig som envist hindrade henne från att gnaga upp stygnen. Och till min stora glädje råkar husse vara raketforskare eftersom han får på katten tratten utan problem.

****

När mörkret fallit utanför fönstren och middagen var uppäten kände jag mig frusen och väldigt sugen på choklad. Vår lägenhet har blivit kallare sedan våra grannar som bodde under oss flyttade förra veckan och kvällens anrättning var sorgligt tråkig, den gjorde inget för att tillfredsställa mina smakorgan. Klart kropp och själ vill ha lite värmande gott efter aromtristessen vid kallt middagsbord.

Jag tog fram en stor kopp, hällde i en skvätt grädde, kakaopulver, lite socker och rörde runt medan mjölken blev varm på spisplattan. Nu känner jag mig varm och god. Och glad.


En kopp varm glädje.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar