söndag 11 oktober 2015

Äntligen!

I fredags var det äntligen dags för Doris planerade boob-job. En juvertumör skulle bort. Det visade sig dock att fler juver var drabbade så den gode veterinären Florian på "Djurkliniken Skånes Mitt" i Höör tog väck samtliga tre. 

Samtidigt som det var skönt att väntan på operation var över, att själva operationen var över, att få hem henne minus tumörerna - har Magnus och jag inte kunnat hjälpa att känna oss ängsliga. Även fast vi logiskt vet att hon har genomgått ett kirurgiskt ingrep, blivit nedsövd och har magen full med stygn så bekymrar det oss att hon bara ligger där. Vill inte äta, inte dricka. Hon spinner inte när vi klappar henne. Hon är inte sig själv. Inte alls så konstigt, jag vet. Hon behöver återhämta sig. Men vi blev ändå väldigt påverkade av att se henne i detta skick. 



Konvalescens.


Precis som Doris, gjorde vi ingenting igår. Gick inte ut på hela dagen. Inte ens med soporna. Tanken på att lämna henne fanns inte. Jag flydde in i böckernas värld för att förtränga min oro och Magnus sov mest. Tills hockeyn började klockan fyra.

I går kväll lyckades min sambo med nöd och näppe få i henne antibiotika tillsammans med lite hemmagjord vätskeersättning. Inte långt efteråt hände något. Ett trendbrott på hennes "bara-ligga-där". Hon tvättade höger framtass (två slick) och gäspade! Stoppa pressarna! 

Precis när vi skulle lägga oss för att sova kom Magnus in i sovrummet, stolt som en tupp, och visade mig kattens mattallrik. Den nätta mathögen hade minskat en aning!

Tidigt i morse, innan gryningen bröt mörkrets grepp, vaknade min sambo med ett ryck. Som om han fått en telepatisk knack på dörren. Han gick upp och möttes av Doris. Som var hungrig! Lyckan som sprids inom en och fyller hjärtat med tacksamhet är obeskrivlig. Fortfarande är Doris trött förstås, men hon har nu aptit, både på mat och dryck. Hon spinner igen och har börjat prata med oss. Äntligen!

Både jag och Magnus längtade ut. Vi behövde frisk luft och solens strålar. Vid lunchtid klädde vi på oss och gick lättade ut i hösten.



Hösten.


Solbelysta i iPhoneskugga.


Väl hemma igen åkte husses sympatitratt på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar