söndag 11 oktober 2015

Kommunikationsverktyg - sponsrad video

Ni minns väl svarta tavlan i skolan? I alla fall ni som är i min generation och äldre, nu för tiden tror jag att lärarna använder sig av vita tavlan, whiteboarden. 

Det är något speciellt med en griffeltavla, är det inte? Hos mig infinner sig en känsla av mattetal jag inte kan räkna ut, nyponbuskar och Festis i en trekantig tetraförpackning. 

Jag minns särskilt en lärare jag hade i Södermalmsskolan i Stockholm på sjuttiotalet. Hon var från den gamla stammen och bar alltid sina stålbågade glasögon på ett snöre runt halsen. Hennes outfit bestod av tantkjol, blus och tunn kofta som tappat passformen sedan länge. Färgerna var i olika bleka blå nyanser. Eller var de gröna? 

Hennes hår var rätt så kort, grått och ruffsigt. Händerna var alltid väldigt torra. I de många små torra sprickorna fanns ständigt dammet från kritorna efter alla år hon skrivit på svarta tavlan, förmodligen ända sedan den tiden då skolan var ett högre läroverk för flickor. Hennes fingrar var jämt lila efter stencilmaskinen. Torra, dammiga och lilafläckiga gamla händer. Jag önskar att jag kom ihåg vad hon hette. Hon var snäll.

Att ha en griffeltavla hemma är rätt så praktiskt. Och lite kul. Som vi kan se i videosnutten nedan förklarar en pappa hur familjen använder tavlorna som ett sorts "att-göra-schema". Vem ska göra vad? Och när?





Hemma har vi målat på griffeltavlefärg på dörren in till vårt eminenta Skafferåd, ett kombinerat skafferi och förråd. Fast nej, det där första är en lögn. Det är faktiskt en hyresgäst som bodde här före oss som penslat på färgen. Men vi tycker det är snillrik idé och behållt det.






Vi kan skriva från golv till tak.

Sponsrat inlägg.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar