onsdag 21 oktober 2015

Livet på den andra sidan

Jag är förvirrad. Vilsen. Det är som att jag håller på att lära mig gå igen. Eller snarare, mitt huvud känns lika ömt och vimsigt som när jag gick på kvällskurser på De Dövas Hus i Stockholm för att lära mig teckenspråk. Hjärnan fick jobba på ett helt annat sätt än om jag hade försökt lära mig exempelvis tagalog, swahili eller gaeliska. Samma sak är det nu. Inlärningsorganet där innanför skallbenet jobbar för högvarv - åt andra hållet än vad den är van vid. Förstår ni vad jag menar? Nej, säkerligen inte. Låt mig förklara.

Jag är en appletjej. De enda smarta telefoner jag haft är iPhone. Jag gillar Apples grejer. De är snygga. Smidiga. Tysta. Och supersimpla. Så enkla att hantera om man, som jag, inte vill hålla på att fitta med datorn/paddan/mobilen. Nej nej, nu lugnar vi ner oss, fitta är ett skånskt uttryck och betyder ungefär att man håller på att krångla med något. Strula. Liksom. "Sluta upp att fitta med det där"

Jag frågade min skånske sambo om hur han skulle översätta fitta till standardsvenska. "Klödda" svarade han. Vilket också är ett inhemskt ord så där fick jag inte mycket hjälp.

Nåväl, jag kom från ämnet. Alltså, jag gillar Apples grejer. Man kan bara luta sig tillbaka och lätt manövrera pinalen.

Nu kanske ni anser att jag inte ska uttala mig huruvida Apples iOS är lättare att använda än en androidbestyckad mobil. Det är ett bra argument men jag har iakttagit de vänner jag har som använder sig av Android. Främst har jag studerat Magnus när han sitter med sin androidmobil i näven. Det ser så omständligt ut. Svårt, stökigt och krångligt. Snacka om klöddigt!

Nu ville det sig inte bättre än att jag har blivit mamma till en vackert topazblå Samsung Galaxy s6 (istället för en laxrosa iPhone 6s, som var min ursprungliga plan). Jag har sedan igår kväll ägnat mig åt att flytta in i den och har sedan dess en konstant huvudvärk. Liknande den jag alltid hade när jag kom hem från teckenspråkslektionerna.

Jag ska erkänna, Android är inte alls svårare. Inte krångligare. Lite annorlunda bara. Men eftersom jag inte är en idiot är detta inget oöverstigligt för mig. Det går visst att lära gamla hundar att sitta. Och dessutom, jag som alltid tjatar om att jag älskar förändringar och hur de ofta leder till förbättringar, bör väl leva som jag lär.

Jag tycker nog att designen i apparna är klumpigare och inte lika smakfulla som de hos iOS men jag är väldigt nöjd med telefonen och den är mig redan mycket kär. Det enda jag saknar hittills är en fysisk knapp för att snabbt kunna stänga av ljudet och några fotoappar som inte finns i Play Butik. Också känns det lite kymigt att behöva pröjsa för betalapparna jag redan köpt i Apples App Store. Men hey, vad vore livet utan lite i-landsproblem då och då?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar