måndag 19 oktober 2015

Mannens kvinnliga röst i böckerna

Jag älskar böcker. Jag älskar att läsa dem. Förlora mig själv i dem. Färdas med dem. Tappa tid och rum med dem. Jag älskar att bläddra i böcker. Känna doften av dem. Hålla i dem. Äga dem.

Med det sagt vill jag genast korrigera mig. Nej, jag vill givetvis inte äga alla böcker. Jag är väl inte det antika biblioteket i Alexandria heller?! Ibland vill jag bara bli underhållen utan djupare engagemang. En litteraturens "one-night-stand" vars rygg jag inte behöver se i bokhyllan morgonen efter. Det är då man tar till den lysande tjänst som exempelvis Storytel ger. Laddar vi ner den appen till mobilen har vi tillgång till en herrans massa ljudböcker som vi kan förvara i vår ändlösa och virtuella bokhylla. E-böcker med för den delen men det är inget jag är intresserad av. Om jag ska läsa något längre än ett A4-ark föredrar jag pappersversionen. Att läsa större mängder text från en skärm är inte min kopp te.

När jag läser en bok hör jag min egen röst i huvudet. Tror jag i alla fall. Kanske föreställer jag mig hur de olika karaktärerna låter, men jag tror nog att det är min röst jag hör. Som om jag läser högt för mig själv.

Då det gäller ljudböcker räcker det inte alltid med hur pass bra författaren är. Om inläsaren inte gör ett bra jobb, som visserligen är en subjektiv uppfattning, kan hela skildringen falla helt platt. Förmodligen har vi ljudboks-junkies våra favoriter. Åh nej, inte hen! Yes, det är hen!

Efter att i flera år lyssnat på böcker har jag iakttagit något intressant. När en kvinna läser låter hon likadan oavsett om det är en kvinna eller man som pratar i storyn. Är det däremot en manlig uppläsare får han ofta en svagare, något ljusare och mjukare röst när det är en kvinna som uttrycker sig. Bitvis låter de av någon anledning rent av indolenta. Jag känner ingen kvinna som låter så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar