tisdag 6 oktober 2015

Ruggigt med raggsocka och många långa ben

Det har varit en ruggig dag. Vinden har hänsynslöst kastat sig mot huset samtidigt som den gett ifrån sig ett kraftigt brusande ljud. Ungefär som när havet med stora vågor ilsket vräker in mot stranden.

På eftermiddagen bryggde jag mig en stor kopp te, kurade ihop mig i soffan och svepte en filt om mig. Med raggsockor på fötterna och senaste numret av Språktidningen i händerna fanns det inget jag kunde klaga på.

Efter en stund blev jag medveten om att ryggskottet jag dragits med de senaste två veckorna hade släppt. Bara så där. Lika plötsligt som när den kom. Egendomligt.



****


Vi har ofta spindlar här hemma. Sådana där långbenta jävlar som bara hänger och glor. Jag är inte förtjust i spindlar, milt uttryckt. Jag är inte särskilt rädd för just denna variant, men vill inte ha dem inomhus. Jag ber alltid Magnus att eskortera dem ut. Oftast sker det genom köksfönstret. För detta ändamål använder han sig av ett litet glas som han fångar in dem i. Jag kan inte genomföra proceduren själv eftersom jag vet att de kommer att hoppa på mig och göra mig illa på något sätt. Kanske vira in mig i deras klibbiga tråd som de har för (o)vana att lämna efter sig. Som hämnd.

Efter att ha skådat en spindel som behöver utvisas brukar jag ta fram det lilla glaset och ge den till min sambo under tystnad. Han vet vad som gäller. Ikväll gav jag dock orala instruktioner eftersom de var utspridda och till antalet för många för min smak. Jag ville verkligen säkerställa att min sambo uppfattade inkräktarnas positioner så jag sa med klar stämma: "Det finns en där uppe (jag pekar upp mot ena hörnet ovanför soffan som han sitter i och för stunden tittar på Tiffany Persson), en i köket vid den lilla lampan och en i badrummet ovanför våra tandborstar."

När han försöker fånga in den i hörnet tappar han den bland soffkuddarna. Olämpligt

När han tar bort den i köket fastnade spindelns klibbiga tråd på hans hand. Efter flera misslyckade försök att få bort det rysliga, som verkar vara gjord med hjälp av Karlssons klister, räcker han fram handen mot mig. Han ber mig att ta bort spindelnätet. Aldrig i livet utbrister jag och stirrar förfärat på mannen som om han inte var riktigt klok. Vilket han ju inte kunde ha varit vid tillfället. Han kunde lika gärna bett mig att torka honom i rumpan. Extremt opassande! 

När han försöker fånga in spindeln i badrummet, tappar han den på den mjuka badrumsmattan. Olämpligt.

Nåväl, de tre är nu, efter några försök, ute i blåsten. De kan väl hänga ute i naturen och glo istället.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar