måndag 30 november 2015

Dagsslummer och skum skumtomte

Idag hände för mig en apart händelse. Jag tog en eftermiddagslur. Sov middag. Hade en siesta. 

Såvida inte jag är sjuk, vilket är ytterst sällan, händer det aldrig. Främsta orsaken är att de få gånger jag känner behovet, förtränger jag det och håller mig vaken ändå. Jag vet nämligen hur det blir efteråt. Min hjärna omvandlas till mos. Jag vaknar upp som en stelfrusen zombie, jag slås ur funktion. Jag är oduglig resten av dagen. Min kropp är anpassad för att sova på natten, inte på dagen. Tydligen.

Men idag strax efter lunchtid kände jag hur mina ögonlock hade en längtan att stänga sig. Medveten om vad det skulle leda till satte jag mig med ryggen rak, huvudet upp med ögonen vidöppna i en stirrande blick (hade ni sett mig hade ni förmodligen ringt någon som med bestämd hand placerat mig i en vadderad cell) och satte igång de sista tjugo minuterna på ljudboken jag för tillfället läser. Som jag var tvungen att lyssna på en gång till eftersom jag två timmar senare oförklarligt vaknade under både filt och katt. Frusen och mosig. Men jag lyckades repa mig kvickt, lustigt nog. Är det åldern? Har jag kommit i det aktningsvärda skedet i livet då man måste sova mitt på dagen?

Förresten, har ni smakat årets Juleskum? Ni vet de där sega skumtomtarna? Clementinsmak verkar vara årets. Smakar som hostmedicin jag fick som barn. Apropå att aldrig vara sjuk... Men jag var sällan sjuk som barn heller, även fast jag försökte bli det. Jag gick hem till skolkamrater när de var förkylda, hade röda hund eller något annat spännande. Jag ville bli smittad för att slippa gå till skolan. Men det blev jag ju givetvis aldrig. Jag fick vattkoppor och kikhosta. I stort sett samtidigt. Eller som i alla fall avlöpte varandra. När ingen annan i plugget hade det. Så det fixade jag alldeles själv.



Skumma tomtar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar