tisdag 17 november 2015

Det kliar

Vad händer egentligen när det kliar? Ni vet vad jag menar. När det omotiverat och oprovocerat helt plötsligt börjar klia någonstans på kroppen.

Jag sitter i lugn och ro och läser. Eller ser på TV. Eller bloggar. Och rätt vad det är börjar det klia något så infernaliskt. Helst på en punkt på ryggen där man omöjligt kan komma åt med sina händer utan måste ta något slags verktyg till hjälp. Jag har en ryggkliare som jag köpte någon gång strax efter Dackefejden och är en mina käraste ägodelar. Utan den skulle jag förmodligen bli galen. Det är ju inte alltid Magnus kan stå till tjänst.

Ett annat ställe där det är gravt opraktiskt att det kliar är under fötterna. När man kliar tillbaka kittlas det. Ambivalensen som uppstår är förivrande och tärande. Har du skor på dig och är ute och går får du genast en intressant gångstil. Som om du vill få bort tuggummi under klacken eller något. Du försöker liksom klia foten genom att gnida den mot skosulan. Till ingen nytta kommer det alldeles säkert att visa sig.

Idag googlade jag på varför det kliar. "Klåda är en känsla där huden signalerar om att begära kliande." Ja visst, jag vet, men varför? Jag läste vidare. Den ena förklaringen efter den andra radades upp. Det var insektbett, sjukdomar av allehanda slag, fistlar, exponering för solljus, biverkningar från medicinering, irritation vid scrotum (av naturliga skäl ej applicerbar på kvinnor) och mycket mer. Det närmaste jag kom obefogad klåda som uppkommer ur intet var notalgia parestetica. "Lokal intensiv klåda över skulderbladet (scapula). Orsaken är okänd."

Det är möjligt att jag har haft för mycket fritid idag. Men den grundlösa klådans gåta har allt som oftast upptagits i mina funderingar. Man kommer till en gräns där man till slut kräver ett svar. Min jakt på upplysning fortsätter.

2 kommentarer:

  1. Så irriterande. Värst är ändå när man kör bil och de börjar klia i hålfoten på högerfoten. Helt omöjligt

    SvaraRadera