söndag 8 november 2015

Rätten att göra sin röst hörd

Jag kan inte hjälpa det, jag måste få ur mig det. Är allt verkligen politik? Och i sådana fall, får endast vissa utvalda ägna sig åt detta?

Ja visst, jag syftar givetvis på Niklas Strömstedts tolkning av Ace of Bases låt "Happy Nation". Även om man inte sett underhållningsprogrammet "Så Mycket Bättre" i TV4 har nog ingen kunnat undgå nyheten om hur artisten igår gav röst åt den främlingsfientlighet han, och de flesta av oss, upplever. Och inte bara främlingsfientlighet förresten. Jag tycker att det råder en fientlighet rent generellt.

Vi fick inte bara höra hur han var bekymrad över de dystra vindarna som blåser över Sverige, och resten av Europa med för den delen, utan han var väldigt tydlig med vad han anser om "SD, Avpixlat, Exponerat, Fria Tider, Nordfront, Svenska motståndsrörelsen, Järnrörsligan - med trollsvans".

Jag drog efter andan och sa till Magnus: "oj, det där var vågat, nu kommer han få mycket skit av rassarna".

Och mycket riktigt. Efter att ha läst kommentarer på Strömstedts facebooksida kunde jag se att somliga inte kunnat låta bli att visa sin avsky mot honom och familjen har mottagit hot. De flesta som skriver på hans vägg är dock sunda i huvudet. Tack och lov.

Det är främst två saker jag inte förstår. Det ena är varför rasisterna säger att han ska hålla på med sin musik men inte ägna sig åt politik. Precis samma argument som Malena Ernman har fått flera gånger av Sverigedemokraterna. För det första - är allt politik? Är våra åsikter alltid politik? För det andra - varför får man inte sjunga vackert och samtidigt ha offentliga uppfattningar om vår samtid?

Du är bonde, du ska bara hålla dig till att så och skörda, inte prata politik. Du är sekreterare, du ska endast skriva protokoll, inte säga emot SD. Du är kock, se till att inte skära majonäsen istället för att ha några uppfattningar om nedbrunna asylboende för ensamkommande barn.

Om jag skulle säga att jag tog starkt avstånd från Alliansen har jag väldigt svårt att tro att någon moderat eller centerpartist skulle twittra ett dödshot till mig. Om jag sa att vår statsminister är värdelös och dum på alla sätt och vis, kan jag inte tänka mig att en socialdemokrat skulle utrycka sin förhoppning om att jag skulle bli våldtagen av femton muslimer. Varför är just Sverigedemokrater så känsliga? Varför tål de inte att bli kritiserade och granskade utan att gå fullkomligt bananer? Det har ju de andra politiska partierna fått utstå länge. Jag menar, kan ni se Mona Sahlin svinga sitt järnrör under Tobleroneaffären och kalla alla journalister för vänsterextrema feministhoror? Nej, givetvis inte. Att de folkvalda granskas är bra.

Gräddan är förstås hard core rasister, men jag tror att de flesta av Sverigedemokraternas sympatisörer är lurade och lättedda. Ni som röstar på dem som ett sätt att uttrycka ert missnöje begriper inte vad ni gör. Ni ser inte faran. Ni har inte läst historien. Och om det är missnöje ni vill visa, varför inte lägga era röster på Piratpartiet eller Feministiskt Initiativ istället? Eller hey, varför inte rösta blankt? Tänk om det kommit in 13% blankröster i förra riksdagsvalet. Det om något hade väl visat på ett allvarligt missnöje.

All fientlighet baserar sig på rädsla. Allt hat föds ur fruktan. Och jag är förkrossande medveten om att många är rädda i Sverige. Jag vet inte riktigt varför, men jag vet att så måste vara fallet. Det gör mig ledsen. Och faktiskt också rädd. Eller åtminstone ängslig. Jag tror inte att folk är riktigt kloka ibland. Lyckligtvis är jag förskonad från hetsiga och aggressiva människor i min närhet, men då och då ser jag uttalanden i mitt facebookflöde som får mig att häpna av fasa. Uppenbara lögner delas urskillningslöst. Som för att göda folkets frustration och osäkerhet. Alltid är det någon svag man kan vinna över till den mörka sidan, moahaha.

Nä hörni, är det inte dags att vi kammar oss och har lite fred på Jorden nu? Så att vi kan ägna oss åt väsentligheter. Livet exempelvis. Och ha kul.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar