måndag 23 november 2015

Stressig jul? - sponsrad video

Vi närmar oss slutet på november. Här i Skåne har snön tagit över och minusgraderna håller oss väl påklädda. Jag är ingen ivrig beundrare av vintern men jag accepterar den. Snön hör vintern till. Den hör julen till. Eller egentligen kanske den inte gör det med tanke på varför vi firar jul. Jesu födelse. Sannolikheten att snöflingor föll över Betlehem är minimal den där kvällen för tvåtusen år sedan. Fast å andra sidan, vad vet jag?

Snö eller inte, här i Västvärlden förknippar vi julen med bjällerklang, kulprydda granar och rödklädda tomtar med stora svarta stövlar. I Sverige symboliseras julen även av Walt Disneys figurer som piggt träder fram i rutan och Bengt Feldreichs röst i falsett när han ser stjärnan i det blå. Hela riket stannar upp, många planerar sin julafton efter tevetablån.

Jul för mig innebär frid. Lugn och ro. Att ha trevligt, antingen med släkt och vänner eller på egen hand. Jag har firat julafton själv ett par gånger och haft väldigt mysigt. Jag är inte traditionsbunden så det gör mig inget och ni som känner mig vet att jag inte räds ensamhet. Tvärtom, jag gillar mitt eget sällskap. Jag föredrar den framför obekvämlighet och stress. Jag vill kunna göra som jag själv vill och är gammal nog för att veta vad det är.

Jag är inte avundsjuk på familjer som måste åka än hit och än dit under julhelgerna för att tillfredsställa alla släktingar. Jag hör hur stressade de är och jag undrar om de hinner sitta ner och ta in lugnet. Stillheten. Varför firar vi jul? Allt är inte bara frågan om prestationer, pengar och göra alla till lags. De är få som kan trolla med knäna. Alla kan inte bli nöjda, se till att i alla fall du blir nöjd. Strunta i sillsalladen, luta inte fisken i år om ni inte hinner det, köp färdiga köttbullar om ingen tid finns till att trilla egna. Julklapparna måste inte kosta en förmögenhet (såvida inte man har en vill säga...). Jag skulle vilja påstå att det är tanken som räknas på Julafton, vi bidrar med det vi kan.

Här kan vi åter se Martina Haag och Mogge Sseruwagi ta itu med olika scenarier när det kommer till den sociala kompetensen. Den här gången passade nog med anknytning till julen.






Många tycker att julen är barnens högtid. Och det stämmer nog. Även vi vuxna blir som barn på julafton. Det är roligt med paket, granen är vacker och maten smakar gott. Det är alltid lite förväntansfullt dan före dopparedan. Som kvällen innan man fyller år. Det är något att fira. Även om många påstår motsatsen. Jag tror att de bara vill vara svåra.

Min absoluta favorit som barn var mormors revbensspjäll. Och köttbullar. De gick inte av för hackor. Alla de läskigt dallriga syltorna och vörten som de vuxna tvunget skulle doppa i grytan med följden att brödskivan (som helst skulle innehålla russin, jag hatar russin!) blev alldeles sladdrig och otäck fick de behålla för sig själva.

I år ska jag fira jul med en del av familjen. Den del som jag inte firat jul tillsammans med på väldigt länge. Jag ser fram emot det. Det ska bli kul! Och 100% stressfri.


Sponsrat inlägg.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar