fredag 11 december 2015

(B)loggbok - dag 5

Avresa: Hotel Camino de Santiago, Castrillo del Val, Burgos,España
Klockslag: 08:25
Temperatur: 6°C

Lunch: 13:15, Cafeteria Restaurante Casa Rufino


Bensträckare/kisspaus: 15:00, någonstans nära gränsen till Portugal


Fika: 09:40, La Chamorra, Autorovia de Castilla


Ankomst: Monte des Pensamentos, Eztremoz, Portugal

Klockslag: 17:00 (GMT)
Temperatur: 17°C

Antal km: ca 598




Roadtrip, etapp 5.

När vi rullade iväg från hotellet på Jakobsleden hördes Bizets Carmen ur högtalarna. Den dramatiska arian passade bra med landskapet som påminde om ett terrakottafärgat månlandskap. Omgivningarna var som ett täcke av gröna och brända nyanser. Vidderna var öde.

Som ett välkommet avbrott kantades våra vägar ett tag av de fina pinjeträden. Då och då fanns gigantiska tjurar placerade lite här och var. Inga riktiga dock. Varför vet jag inte riktigt, men roliga var de. Som en liten "pick-me-up" när jag började dåsa till i kupén.


Tjuren Ferdinand.

När vi stannade till för våra pauser lärde jag mig att kutym på enklare ställen i Spanien är att slänga skräpet på golvet. Använda servetter, de små sockerförpackningarna man får till kaffet, tandpetare och annat. Ibland var det som att befinna sig i en smärre soptipp. Men goda cafè con leche hade de!

Jag har aldrig tänkt på att Spanien är så bergigt men jag kände hur det poppade till i öronen då och då. Som högst tror jag att vi var på 1170 m ö h. Enligt Elsa i alla fall. Men hon har ibland svårt att uttrycka sig. Hon har en tendens att förvirra Gusten. "Sväng vänster, sväng häger, sväng vänster, sväng höger, sväng vänster."  Gusten bah: var fan vill hon att jag ska köra?!

På kvällen kom vi så fram till vårt vackra boende. En ombyggd gammal moské omgiven av diverse citrus- och olivträd. Rummen var smakfullt inredda, men kalla.


Monte dos Pensamentos.
Berg av många tankar.


De hade ingen servering så när hungern gjorde sig påmind [läs: skrek] åt jag en god middag inne i stan, Estremoz. På teven (som alltid är påslagen på kaféerna och restaurangerna här) visades fotbollsmatchen mellan Chelsea och Oporto.



Hos Isaias blev jag mätt. Proppmätt.


Tja, då är det inte så mycket kvar än den traditionella bilden på rummet.

Det fanns wifi. Sa de. Jag fick lösenordet. Men icke.
(Därav den försenade publiceringen av femte
(B)loggboken.)
Minsta tjockteven i världen hade de också.


Nu närmar vi oss slutet av resan. En resa som började i lördags men som känns som mycket längre sedan. En evighet. Reglerna för tid och  rum har ändrats.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar