fredag 4 december 2015

Kärnkaffe

Sitter i den arla morgontimman och är nostalgisk. Jag öppnade just ett nytt paket kaffe. Jag älskar doften av malet kaffe. Den är godare än själva smaken tycker jag. Dessutom för den tankarna till barndomen. 

I slutet på det flummiga sjuttiotalet och början på det glada åttiotalet gick jag på Södermalmsskolan på Timmermansgatan i Stockholm. Mitt emot fanns Kärnkaffe. Kärnkaffe var en liten - och redan på den tiden - gammaldags affär som sålde te och kaffe i lösvikt. Den äldre damen som hade butiken sålde även karameller. Bland annat femöreskolor och kanderat socker. Det var dit vi barn gick på rasterna. Efter ett tag tog hon även in lakritsrötter som halva plugget gick omkring och tuggade på. Kan inte ha sett riktigt klokt ut, ungar som gick runt med pinnar i käften. Som om vi rökte cigarr.

Minnet av damen är lite suddig men hon kan nog ha varit lite butter. (Om det är några gamla skolkamrater som läser detta får ni rätta mig om jag har fel.) Men det gjorde inget i sådana fall. Vi gick dit ändå. Och jag känner doften än i dag. Den tjocka aromen av kaffe, den parfymerade lukten av te blandat med sötman från godiset. Det var dofternas himmelrike där inne och en tillfällig flykt från skolbänken.

Kärnkaffe är sedan många år borta. Mest sannolikt även damen, må hon vila i frid.

Jag googlade lite och fick reda på att Kärnkaffe är ett skånskt varumärke som skapades i början av nittonhundratalet. Jaha, då var den cirkeln sluten.


Morgonkaffe har guld i mund.

2 kommentarer:

  1. Kul och välskriven betraktelse! Dofter och smaker kan sätta djupa spår i minnet.

    /Anders D

    SvaraRadera