fredag 4 december 2015

Sista nedräkningen

Tidigt i morse, när det förmodligen fortfarande kunde anses vara natt, vaknade jag till av att min sambo skrattade och ojade sig om vartannat: "Hahaha... åh nej... hahaha... åh nej... nej... hahaha."

Det är inte ovanligt att han utrycker sig oralt i sömnen så jag tog igen större notis. Senare på morgonen informerade han mig om att han hade drömt att han vunnit femton miljoner kronor. När han hade vaknat och insett att det bara var en dröm blev det ett enda stort "åh nej" för honom. Men trots allt vid gott mod, med tanke på hans kluckande skratt.

Jag vet precis hur det känns när man har en toppenbra dröm för att sedan ryckas tillbaka till verkligheten och den tillfälliga lyckan rinner ur händerna som sand i ett timglas. Inte för att någon av oss är särdeles olyckliga, inte alls, snarare tvärtom. Men ibland blir man lite besviken när den oväntat positiva överraskningen under sömnen bara visade sig vara din hjärna som spelade dig ett spratt.

Å andra sidan finns det många gånger då jag har varit oändligt tacksam över att jag vaknat. När drömmen varit allt annat än behaglig. Ibland när den varit riktigt otäck har jag varit medveten om att det var en mardröm men oförmögen att vakna på egen hand. Då har jag försökt att skrika för att väcka Magnus så att han å sin sida skulle vakna för att väcka mig och undra vad det är frågan om. Jag har hittills aldrig lyckats. Allt jag har fått fram är ett stumt väsande över mina läppar. Mina stämband har varit låsta. Resten av min kropp likaså. Men lyckligtvis har jag på något vis vaknat i tid. I tid till vad är jag osäker på, men det har känts som jag undkommit med livet behåll. Med en hårsmån.

Nå, nu är det inte tal om några drömmar, goda eller dåliga. Eller jo, jag ska strax sova några timmar så någon sorts dröm lär väl dyka upp. Men sen, mina damer och herrar, sen blir det verklighet. Även er verklighet, ty ni ska följa med mig. Ja, det ska ni. För det vill ni, det vet jag. Följa med mig var jag än hamnar. Jag kommer att sakna er om ni inte gör det.

Vår resa tillsammans börjar i morgon. Väl mött, välkommen ombord och spänn fast säkerhetsbältena! För er som undrar vad tusan det hela handlar om kan läsa om de tidigare nedräkningarna här och här


T-minus elva timmar.


Ni hör väl? Visst hör ni? De bekanta tonerna från Europes åttiotalshit? Ni kan inte värja er. Det är bara att hänge er. Kom igen. Det är bara att släppa loss. 
It's the Final Countdown!







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar