torsdag 17 december 2015

Snäckornas snäcka

Idag plockade jag snäckor som havet sköljt upp. Santa Luzia ligger inte riktigt precis vid havet, utan det finns ett vattendrag, Ria Formosa, mellan fastlandet och havet.

Efter att först gått till posten och tömt deras förråd av frimärken till Sverige tog jag på den tidiga förmiddagen en skön promenad längs rian. När jag flanerat i någon kvart eller så såg jag till min lekfulla glädje ett litet tåg. För € 1,20 kan man alltså slå sig ner i vagnen och skumpa hela vägen fram till stranden. Till fots skulle det ta ytterligare cirka en kvart.


Tågföraren tar plats. Framför mig en nöjd fransman.


Vi var sammanlagt tre passagerare.


Sötman har inga gränser.

Praia do Barril. Slutstation.


Tåget, och promenadstråket, går genom ett naturreservat som även det heter Ria Formosa. Här stannar flyttfåglar för att vila en stund innan de fortsätter vidare till Afrika. Jag tyckte mig känna igen Bengt och Marianne, några stehagsfåglar.


När jag kommit fram sa jag obrigada till lokföraren och stegade med bestämda steg rakt fram mot havet. Jag stod i sanden och andades in den underbara doften. Atlanten var lugn, endast små loja vågor skvalpade sig mot mig.


Atlanten.

Jag hittade så många vackra snäckor, men kunde bara plocka med mig en del av den rika skatten. Som tur var hittade jag en oanvänd hundbajspåse som jag kunde förvara snäckorna i när fickorna blev fulla. Jag är så imponerad av vad naturen kan skapa. Snäckornas design, vilken grej!


Dagens fångst.
Magnus, älskling, är det ok om jag drar med mig dessa hem?

Kaffetarmen sa hejsan svejsan så jag gick mot caféet som jag hade sett när jag klev av tåget. På vägen dit upptäckte jag mängder med ankare. Som en kyrkogård av ankare. Oändliga rader. Dramatiskt på något vis.


Förankring.

När jag druckit ur min pingado beslöt jag mig för att återvända hem till lägenheten. Det var en underbar dag. Solen sken och det fläktade alldeles lagom. Jag skulle tippa på att det var mellan tjugo och tjugofem grader.

Jag vilade en stund på terassen efter jag ätit en lätt lunch. På eftermiddagen åkte jag in till Tavira, en större stad endast ett fåtal kilometer bort. Min avsikt var att boka en tid för klippning hos en frissa som jag blivit varmt rekommenderad. Det visade sig dock att hon hade tid redan samma dag så efter en timmes väntan, som jag fördrev vid saluhallen med ett glas kallt fruktigt vin, blev jag fin i håret. Höjdpunkten var när hon tvättade mitt hår, fåtöljen man satt i var en massagestol! Snacka om att bli avslappnad.


Före. Och efter saxens ingrepp.
En riktig snäcka, hon till höger, eller vad säger ni?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar