fredag 8 januari 2016

Fado


Dagarna ersätter varandra i en rasande fart. Samtidigt som tiden går långsamt. Märkligt det där med tid. Jag lär mig den aldrig. När jag väl tror att jag kommit underfund med den, girar den åt ett helt annat håll, i en helt annan takt. Samma känsla hade jag i skolan när jag skulle lära mig matematik.

Sedan årsskiftet har jag fortsatt min semester i Portugal. Jag trivs väldigt bra här. Det är inte första gången jag besöker landet, på nittiotalet var jag flera gånger i Lissabon med omnejd. Och Porto. Jag blev väldigt förtjust i Portugal och invånarna redan då.

För att vara latinare är de inte lika yviga och svulstiga som exempelvis spanjorer och italienare. Inte för att jag har något emot dem, tvärtom, men portugiserna är liksom behagligt tillbakalutande utan överdrivna behov av att hävda sig, trots den ringa yta de har jämte jätten i öst. Som de säger: ”temos uma pequena casa, mas um grande coração”. Vi må ha ett litet hus, men ett stort hjärta.

Av någon underlig anledning lyckades jag alltid missa att begå en fado på den tiden jag frekventerade Portugal, men igår fick jag äntligen uppleva den. Fado är en typisk portugisisk folkmusikstil. Fado är ”triste”, det vill säga ledsam och sorlig. Det handlar ofta om olycklig kärlek, smärta och längtan. Om havet och de som slukats av det. Men kan även innehålla satir och samhällskritik. Hur som helst är det väldigt vackert. Tycker jag. Jag hade förberett mig på en afton i moll, men upplevde det inte alls så. Kan kanske ha att göra med att jag inte förstod hälften av vad de sjöng.

Bakom fadisterna, de som sjunger fado, spelas klassisk gitarr samt en portugisisk dito. Den sistnämnda har en otroligt fin klang. Dessutom är den vacker att titta på.


Den till höger är den portugisiska varianten.

Som nu är den till vänster.

Kvinnlig fadista.

Manlig fadista.

Duett.


När man ser en sådan här skylt utanför en restaurang vet man
att det ibland erbjuds en fadoupplevelse. Jag kan rekommendera en.






Jag vet att jag producerat bilder av dålig kvalité, för att inte tala om den lilla filmsnutten. Jag skyller på mörk lokal och att jag inte vill störa musikerna med skarpa blixtar. Det hela var mycket intimt, artisterna stod inte på någon scen eller så utan sjöng med sina vackra stämmor mitt bland gästerna. Det korta filminslaget är mest för att visa hur en fado låter - tyvärr kan ni inte se den fagre fadistan lika bra som ni kan höra honom.

Efter den sena kvällen var det i morse alldeles utmärkt att äta frukost ute på Visselpipan. Det blåste något så infernaliskt ute så det var toppen med hett kaffe och varmt rostat bröd med smält smör. Efter det tog jag skydd av de trånga gränderna när jag styrde mina fötter hem igen. Annars är det alltid så härligt att gå längs strandpromenaden.

Jag åt en sen lunch på det traditionella fredaglunchstället. Ett riktigt skrovmål. Matkoman inträdde strax efteråt. På eftermiddagen bedarrade blåsten med ett mer kompakt regnfyllt molntäcke som resultat. Som för att ytterligare spä på koman. Jag har inte varit särskilt produktiv resten av dagen. Jag behöver å andra sidan inte äta något förrän jag kommer till Sevilla nästa vecka. Mättman är total.

Som vanligt hade jag bibban (BBC World News) på i bakgrunden när jag skrotade här i lägenheten, som sällskap. Jag finner det nyttigt och intressant att se nyheter och reportage av min samtid - och historia - ur en annan synvinkel än den något snäva svenska. Det blir nog även bibban på teve när jag kommer hem. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar