onsdag 27 januari 2016

Färden hem mot öst

Timmen var inne. Vi tog med oss våra pinaler, låste efter oss och lämnade huset vi spenderat de senaste två dygnen. Igår morse var det dags att lämna den västra delen av Algarve till förmån för den östra. Santa Luzia.

Men vi körde inte raka vägen hem, nej inte alls. I Portimão stannade vi till för en kopp kaffe. Jag passade på att njuta av scenariot. Försökte fånga ljudet på bild men det gick sådär. Men ni hajar säkert. Det var vidunderligt.


Portimão.

Portimão.

Efter bensträckaren fortsatte vi åka en bit tills vi kom till Guia. Där åt vi lunch. Jag åt en alldeles fantastisk grillad dourada (en fisk som portugiserna älskar) som jag sköljde ner med ett glas kylt vitt vin från Alentejo som smakade väldigt behagligt. Väldigt lättdrucket.



Lunchstället.

Kanske inte roligt för den oinvigde, men låt mig förklara. Ni ser
texten längst ner till höger. "We don't have chicken piri piri."
Det är humor. Ni förstår, ALLA restauranger gör reklam för
sin chicken piri piri. Som om det är det enda som går att äta.
Den ena chicken piri piri är givetvis bättre än den andra.
Det som är ännu roligare är det portugisiska ordet för kyckling:
frango. Jag älskar det ordet. Frango piri piri. Smaka på den!

Snett över gatan hade de en så kallad Garrafeira, en välsorterad vin- och spritaffär. De hade allt man kan tänka sig behöva i alkoholväg och lite till.



För säkerhets skull hade innehavaren täckt väggarna med
gamla tändare. Något för Systembolaget att ta efter?


Innehavaren var stolt över bilden på Cliff Richard.
Så stolt att frigoliten fick vara kvar omkring glasramen.
Tjusigt.

Inte långt från Garrafeiran i Guia ligger Cliff Richards vingård. Grindarna var låsta så jag fick betrakta vinrankorna på avstånd. 



Vingården Vida Nova.

Vinrankorna.

Ända sedan jag kom ner hit har jag blivit varnad från att dricka vin från Algarve. Jag har ingen aning om hur det smakar, men tydligen någonting mellan vinäger och skärselden. Så jag tror jag struntar i det. Landet erbjuder så mycket gott vin som jag hellre avnjuter.

Ja, mina vänner, nu närmar vi oss slutet på den här vistelsen. Den femte december förra året klev jag ombord Gusten, rullade ner längs vägarna genom Europa för att fem dagar senare landa här, i Algarve. Om tre dagar är jag på väg hem. 

Jag har firat Julafton här. Nyårsafton. Och min födelsedag. Jag har haft en underbar tid, fått se mycket. Uppleva mycket. Jag älskar att resa, det är en ständig längtan inom mig. Det finns i mitt blod. Jag började resa redan när jag skvalpade runt i mammas mage. Att resa är egentligen mitt naturliga element. Men det som ligger mig närmast hjärtat är dock mitt hem. Vilket kan vara var som helst, det spelar mindre roll, men jag behöver en bas. En trygghet. Jag vill ha Magnus vid min sida. Jag har saknat honom och ser fram emot att spendera hela februari i hans famn.

Men - nu gäller det att leva i nuet, jag har ju några dagar kvar på min semester! Det är möjligt att jag går och sätter mig ute på terassen med en gin och tonic en stund. Tjingeling!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar