tisdag 16 februari 2016

Nöje eller tortyr?

När jag sitter på tåget eller bussen hör det till vanligheterna att någon sitter och pratar högt och ljudligt i sin mobiltelefon. Helt indiskret kan de avhandla de mest intima ämnen. Jag blir alltid så generad. Det är som att jag tränger mig på, men det är ofrivilligt när jag dras in i dramatiken. Det är omöjligt att stänga av öronen. Deras röster bär.

Jag sitter och funderar på om de kanske vill ha hjälp? Ska jag gå fram och säga vad jag tycker, ge dem råd? Men så stillar jag mig. Jag funderar vidare. Kanske har de ingen aning om hur högt de pratar? Kanske bryr de sig inte. Eventuellt är det jag som inte ska bry mig. 

Varför kan jag bara inte luta mig tillbaka, slappna av och se det hela som en radioteater, ett nöje? Eller snarare en dokusåpa. Jag ska prova det nästa gång. Jag ska försöka låta bli att skruva på mig av obehag och känna mig pinsam å deras vägnar. Vilket i och för sig är därför jag inte kan hantera just dokusåpor. Jag dör alltid lite inombords och känner mig väldigt besvärad. Om ni vill få ur mig en hemlighet och behöver använda tortyr - då vet ni vad ni ska göra. Jag klarar inte många sekunder av programfenomenet.

2 kommentarer:

  1. Förstår inte heller riktigt varför man måste göra sånt på tåg. Det är svårt och stänga bort det :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland får man mer information än vad man förtjänar. ;)

      Radera