onsdag 30 mars 2016

Efterdyningar

Mitt liv utan gallblåsa fortskrider utan större anmärkningar. Konstigt vore väl annars eftersom vi tydligen inte behöver den. Opraktiskt att födas med den då kan jag tycka. 

Hålen i min buk ömmar inte lika mycket längre och jag kan skratta utan större svårigheter åt min sambos dumheter som han sin vana trogen aldrig kan låt bli att vädra. Skratt och sömn är de bästa läkemedlen för mig. Det sistnämnda verkar jag inte behöva i lika stor utsträckning som för några dagar sedan.

Som grädde på moset genomlever jag en nackspärr av högst elakartat slag. Jag har grunnat på om det är min kropp som vill jävlas med mig eller om den försöker ta fokus från min penetrerade mage. Eller så vill den bara att jag ska hålla mig i stillhet och sluta gnälla.

Regnet har fallit ner i varierad styrka större delen av dagen. Ett alldeles utmärkt tillfälle att kura ihop sig i soffan med filt, katt och en kopp varm, kryddig och trösterik masala chai. Att höra regnet smattra mot fönsterrutorna var rogivande och jag kände hur balansen inom mig började återställas. Eller snarare, förnyas.

2 kommentarer:

  1. Ha ha känner igen mig i din beskrivning av sjukhusvistelse och avlägsnande av onödiga bihang och blåsor. Fick minsann oxå nackspärr efter min vistelse men fick veta att de tydligen sliter i en och att man ligger kanske bakåt m nacken under operation. Även de fina kuddarna gjorde väl sitt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag misstänkte att det var nåt sånt som låg bakom. :)

      Radera