torsdag 4 augusti 2016

En turban, förlorad sömn och måhända en förrymd fis

Om vi ska tro på turbanens storlek uppstod blodvite av det större slaget. Nu undrar ni kanske vad jag i hela friden menar med det. Jag tror att ni gör det faktiskt. Om det hade varit jag hade kliat mig i huvudet och nyfiket satt ditot på sned orolig för att leva i ovisshet. 

Ni har tur. Ni behöver bara klicka in er på 24Malmö där ni bör få svar på turbanens hemlighet. Nu när jag tänker på det skulle det kunna vara en titel på en av Hergés serieböcker om Tintin. Tintin och den försvunna turbanen.

Utan att avslöja för mycket kan jag kort berätta att jag behövde sömn. Men Magnus behövde tröst. Så jag la min arm om honom. På bringan kände jag många små upphöjda prickar, det stod säkert något kul på punktskrift. De små plupparna har uppkommit efter att Doris penetrerat den tunna huden genom att trampa på stället med sina sylvassa dödsmördarklor. Det gör ont. Men vad som värre var, var att hon häromdagen, mitt i sitt välmenande trampande, fick vittring av en katt (eller om det bara var fladdermus vid Värnhemstorget i Malmö som släppte en fis, det är svårt att veta eftersom hon ofta reagerar på saker som vi varken hör eller ser...) och därför tog sats, gjorde avstamp med hjälp av klorna som ju var inbäddade i huden på min sambos bröstkorg för att med två gepardskutt senare hamna på fönsterbrädan redo att försvara sin kull (Magnus och jag).

I natt hade Magnus lite otur igen.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar