lördag 27 augusti 2016

När det inte blev som man tänkt sig men det blev bra ändå

Sedan en tid tillbaka var det bestämt att jag och sambon skulle träffa min far med fru och hund idag i Landskrona för att ta en tur över till Ven. Ni som läser min blogg vet att jag för inte så längesedan skrev att jag hade som mål att besöka Ven och Ystad denna sommar. Jag har besökt det mesta av Skåne. Nästan varje buske, varje sten, varje stråk. Men av någon anledning har jag ännu inte upplevt de ovannämnda ställena. 

I morse vaknade jag således förväntansfull. Jag skulle om några timmar bocka av Ven på min "bucket list".

Redan när jag stod i duschen och lät vattnet strila ner för min nyvakna kropp anade jag toner i mitt huvud. En melodi. Den liksom etsade sig fast, pockade på mitt medvetande. Krävde min fulla uppmärksamhet. Till slut hade jag inget annat val än att kapitulera inför vad som komma skulle. Det var förutbestämt. Jag brast ut i sång. Jag har inte för vana att sjunga i duschen. Jag sjunger överhuvdtaget väldigt sällan, min sångröst är långt ifrån vacker men idag stod jag och vrålade ut Siw Malmkvists gamla slagdänga "Ingenting går upp mot gamla Skåne, i Landskrona är det toppen tycker jag"!

En aning generad klev jag sedan ur duschen, virade en handduk om mig, gick in till köket och bryggde mig en kopp Mollbergs blandning medan vattendroppar sakta rann ner från mitt blöta hår.

Några timmar senare satte vi oss till rätta i bilen för att köra norrut. Trots detta hindrade det inte oss från att utföra lördagens, nej, veckans, viktigaste uppgift - Melodikrysset. Att missa detta utan giltigt skäl kan i värsta fall vara belagt med dödsstraff i den här familjen. Jag har till och med löst Melodikrysset från Uganda en gång. 


Magnus rattade in P4 på bilens radio
och jag fiskade fram mobilen ur
väskan.

Klockan elva möttes vi alla vid hamnen i Landskrona. Pappa gick in till biljettkontoret medan vi andra stod ute och väntade. Efter en stund kom han ut. Utan biljetter. Det var fullt. Dagens avgångar var fullbokade. Kan ni begripa det? Man måste boka innan! Jag trodde att var lite grann som med Djurgårdsfärjan i Stockholm. Ni vet, man löser en biljett och går ombord. Och får man inte plats kommer en ny färja inom tio minuter. 


Så här ser folk ut som har bokade biljetter.

Nåväl, inga bistra miner här inte. Vi promenerade in till stan och fikade istället. Vi drack vårt kaffe, som tog en stund eftersom Espresso House har de största muggarna i världshistorien. När jag beställde mitt kaffe undrade hon som jobbade där om jag ville ha en liten eller stor kaffe. Liten svarade jag. Men muggen var enorm och jag orkade faktiskt inte dricka upp allt. Min pappas fru tog en stor. Hela hon fick plats i den. Till och med jag hade fått plats i den och då är jag ändå inte en liten räka. Jag står stadigt på jorden så att säga. Vad hände med vanliga koppar? Vem kan dricka så mycket kaffe på en gång? Ingen skugga ska falla på smaken dock. Kaffet var gott.


Mysig innergård i Landskrona.

Koffeinstinna och efter att studerat kommersen som var i full gång på torget återvände vi till våra parkerade bilar. Nästa anhalt - Borstahusen. Ett av mina favoritställen i Skåne. Varje gång jag kommer dit vill jag bara stanna. Jag försökte övertala min far + fru + hund att flytta dit. Det var nog inget större fel på viljan i alla fall...

Vi satt vid fritidsbåtshamnen och blickade ut över Öresund. Ven låg där och retades. Så nära, men ändå så långt bort. Men det var ingalunda synd om oss. Himlen var sagolikt blå med endast få vita tussar av moln. Solen sken intensivt och brisen var uppfriskande. Bortom Ven, på den danska sidan, upptäckte vi en segelregatta.

Är inte Borstahusen ett besynnerligt namn egentligen? Jag var givetvis tvungen att googla och det visade sig att fiskeläget i nordvästra Landskrona grundades 1774 av bröderna Borste. Nu är jag väldigt nyfiken på hur man i hela friden kan heta Borste, men kanske är det att kasta sten i glashus med tanke på mitt eget märkliga efternamn.

Folk badade i havet, invånare kom från sina söta hus iförda badrockar för att ta sig ett dopp, män och kvinnor solade i sina medhavda solstolar och barn fiskade medelst klädnypa (som nöp om en tunn bit skinka) fastsatt i ett långt snöre.


Hamnen i Borstahusen.

Harmonin, idyllen och havsluften gjorde oss hungriga. Lyckligtvis fanns det några serveringar inom krälavstånd. "Hamnens Hörna" välkomnade oss med öppna armar fulla av fisk.


Inne i det här pappersknytet gömde sig fish and chips som kan
vara bland de godaste fish and chipsen jag har ätit.

Mätta och belåtna tog vi sedan adjö. Farsan med äkta hälft styrde åt sitt håll och vi åt vårt med hopp om ett snart återseende.

Väl hemma såg jag resultatet av vår stund i Borstahusen. Huden var på sina ställen mörkare än vad den var när jag stod i duschen och lekte Siw Malmkvist.

Och hinklistan är oförändrad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar