söndag 19 mars 2017

En söndag som i Abu Simbel

Söndag morgon. Jag vaknade tidigt. Utan att känna mig utvilad gick jag upp. Till en början motsträvigt men när jag kom in till köket, fortfarande sovrusig, sovrufsig och med svajiga steg, möttes jag av det där magiska ljuset som endast den purfärska dagen kan ge. 

Ni vet det oförstörda, löftesrika och ljudlösa sken som i sin anspråkslöshet överglänser självaste livet.

Jag hällde vatten i ett glas, tog några klunkar och tittade ut genom fönstret. Allt var stilla. Blickstilla. Vindstilla. Trädens nakna grenar rörde sig inte en millimeter. Det var tyst. Dämpat. Fullkomlig stillhet. Eller var den bedräglig?

Medan jag stod där drog jag mig till minnes den mest magiska morgon jag någonsin upplevt. För lite mer tio år sedan färdades jag med båt längs Nilen. Från Luxor till Aswan. Klockan halv fyra på morgonen tog jag en buss från Aswan till templen i Abu Simbel. Samtidigt som dagen grydde anlände jag till denna enastående plats jag så hett längtat efter att komma till. Jag satt i timmar och bara glodde på dessa mäktiga statyer av Ramses II. Jag var uppslukad. Som i trans. Hypnotiserad.


Tidig morgon. Abu Simbel. Egypten.

Jag väcktes ur mina minnen när Sally kom kurrandes och gjorde mig sällskap. Hon var mer intresserad av frukost än av att observera den arla timmens solstrålar som pekade ut den lätta frosten. Jag gissar att katten inte är lika imponerad som jag av det första trevande ljuset, hon hälsar ju dagen välkommen varje morgon genom att ivrigt leka med sina leksaker. Företrädesvis de innehållande bjällror och prassel. 

Efter att ha tömt glaset återvände jag till sovrummet, satte mig på sängen, sparkade av mig mina tofflor och la mig tätt intill Magnus. Jag hade hunnit bli både kall och vilsen. Känslan av ensamhet var egendomligt påtaglig. I sömnen drog sambon mig till sig, snart fann jag mig själv lättad och lätt i den trygga skeden.

Nästa gång jag gick upp var det märkvärdiga skenet ersatt med tung dimma. Som i sin tur avlöstes av ett försiktigt duggregn.

Magin och den gamle faraon var borta.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar