söndag 12 mars 2017

Morning has broken - trasig söndagsmorgon

Det är irriterande. Jag finner det enerverande. Skulle vilja hävda att det är direkt olämpligt men det är förmodligen att fara med överdriven osanning. Eller tveksam alternativ fakta. Nä, det känns mer som när drömmar går i kras. Förväntningar som inte uppfylls. Något som man längtat efter men försvinner framför ens ögon likt en illusion. Typ en hägring - ni vet när ni befinner er i en öken och inte fått dricka vatten på flera dagar. När solen bränt ert skinn, läpparna är svullna och spruckna. Ni svettas bortom sans och vett om dagarna men fryser nästan ihjäl om nätterna. Ja, ni hajar... Men plötsligt! Och lika oväntat som när somliga (inte jag) vinner på Triss, när era sönderbrända fötter tar er fram på den heta sanden, får ni syn på en oas där framme. Ni tänker: finns det grönska, finns det vatten. Finns det vatten, släcks min törst.  

Livet.

Men. 

Ju närmare ni kommer oasen, desto mindre blir den. För att slutligen helt försvinna framför era ögon. 

Kvar bli en långnäsa. 

Och insikten. 

Ni kommer inte därifrån levande. 

Ungefär så skulle jag vilja beskriva min känsla av att vakna innan klockan sju på morgonen både lördag och söndag.

Varenda jävla gång klockjävlen ringer vid fem mitt i natten, måndag till fredag, infinner sig endast en endaste tanke i mitt stora huvud:  I helgen. Då. Då får jag sova ut.

Men nej.  Hägring.

Fast å andra sidan, kanske kan jag räkna det som sovmorgon ändå. Jag har ju de facto fått sova två timmar mer än brukligt. Yay.

Eftersom jag var vaken (06:44) och oförmögen att somna om, började jag föra en konversation med min sovande sambo. Han väcktes bryskt ur sin sömn. Med sluddrigt tal bad han mig att inte prata så högt eftersom han var rädd att hans trumhinnor skulle spräckas. Men jag ville inte höra på det örat så jag fortsatte engagerat och intensivt med stora bokstäver. 

Jag var rätt så jobbigt ihärdig faktiskt. Jag ville veta om Magnus visste när en god vän till oss ska vara med i ett populärt teveprogram.

Jag: "Men vi kan ju inte missa det!"
Magnus: "Mmm..."
Jag: "Det borde ju komma snart eftersom trailern är ute!"
Magnus, medan han vände sig ifrån mig: "Nej, det dröjer..."
Jag: "Det tror inte jag. Trailern är ute. Är snart. Får inte missa."
Magnus: "Zzz... zzz..."

Katten Sally, som samtidigt ägnat sig åt att sparka små bollar ner för trappan till tamburen, upphör med sin aktivitet och stampar (pytteliten katt som inte väger mer än en halv fjäder men låter som om hon vore lika tung som en mammut) in till sovrummet. Då minsann vaknar Magnus, sätter sig piggt upp och visar genast stort intresse för djuret. 

Och vad fan är jag? Något som katten släpat in?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar