lördag 11 mars 2017

Snittar med Cluedo

Lördag eftermiddag. Vad gör man en lördag eftermiddag i mars? Jo, antingen kan man gå ut i den härliga vårluften som rådde i Skåne idag. Solen inte bara sken med sitt generösa ljus, därtill värmde strålarna mot den vita d-vitamintörstande huden. Fåglarna kvittrade. Tjattrade. Den knallgula vintergäcken lös ikapp med solen. Perfekt promenadväder.

Men. Man kan också välja att stanna inne och lösa mordgåtor. Vi valde det senare.


Ni undrar över "skafferåd"?
Det är ett kombinerat skafferi och förråd bakom dörren.


Jag laddade min nya diminutiva kaffebryggare av no-name brand med vatten och hällde i malda kaffebönor i filtret, tryckte på on-knappen och svängde ihop några snittar. För att lösa mysteriet på vem, var och hur behövs energi. 

Strax efter klockan tretton ljöd dörrklockan, ett tecken på att Micke hade anlänt Stehag. För er som inte känner Micke är vi varandras systrar och varandras bröder. Vi är utombiologiska syskon uppväxta hos var sina mammor. Vi har adopterat varandra. Liksom. Det lustiga är att vi båda är nollåttor som flyttat till Skåne. Och det är en jävla tur. Vi har alltid varandra. Jag förälskade mig i en skåning, han i en dansk. Likt flyttfåglar flaxade vi söderut. Han först.



Cluedosnittar.

Cluedokaffe. Den som ville kunde ta en sup av min morbrors
egna Rankoskärsnapps. Med tistron och mynta.
Rysligt nyttigt enligt uncle Svante.

Vi la fram spelplanen och valde spelfigur. Magnus valde överste Senap, Micke doktor Orkidé och jag professor Plommon. Det var vansinnigt spännande. Herregud, satt jag vid samma bord som en mördare? Jag var på min vakt. Jag följde nogsamt varje steg de tog. Och det här att överste Senap hade mage att anklaga mig? En professor?! Pah!

Vad tror ni hände? Jo, det var givetvis Senapen själv som var mördaren! Som med hjälp av ett blyrör slog ner okänt offer i vinterträdgården. Fy tusan!


Här ser ni doktor Orkidé smyga ut från danssalongen på väg
till biljardrummet. Dock ej obemärkt. Jag har full koll.
Inget undkommer mig.

Av tre spelrundor vann jag två. Det är inte förvånansvärt. Jag är skarp. Snabb. Vass. Alert. Har varit med förr. Gammal (fast ser yngst ut) i gamet. Varför jag inte vann alla omgångar var tärningarnas fel. Helt säkert.

Nåväl, snart ska jag se Melodifestivalen. Finalen. Melodifestifinalen. Vem vinner? Ingen aning. Jag har lyssnat igenom dem nu ikväll för att friska upp minnet. De flesta är i sammanhanget rätt bra. Ingen är väl direkt urdålig. Eller nja...  

Hur som helst, min favorit är Nano. Hans behagliga röst och den förföriska takten i melodin finner jag harmonisk. Texten berör mig. Presentationen är effektfull. Tycker jag.

Snart vet vi. #win eller #fail

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar