söndag 18 juni 2017

Gapigt värre

Idag blev det inte bättre än att jag fick överta en gammal kamera. Nej nej, jag menar inte en så pass gammal kamera där man måste stå under en filt för att ta en bild (som är uppochner). Heller ingen sådan där gammal hederlig som man måste ladda med film, minns ni? Nej, det är en helt vanlig digitalkamera. Den är tillverkad efter vårt senaste sekelskifte. Det är en liten och naggande god Canon.

Jag har inte haft ett större fotografiskt intresse mer än att jag uppskattar konstarten. Jag tycker om att betrakta och njuta av bra fotografi. Jag är imponerad av min sambos bilder, jag tycker att han är en enastående bra landskapsfotograf. Min far var i yngre dagar en flitig användare av kameran. Även han hade känsla för komposition av motiv och detaljer.

Själv skulle jag vilja kalla mig för är en glad amatör vad gäller fotografi. Med betoning på glad. Och amatör. Jag tycker om att fånga situationer på bild. Som den novis jag är, är jag faktiskt belåten med kameran som finns utrustad i min mobiltelefon. Om jag får säga det själv har jag tagit en hel del hyfsat bra bilder med den. 

Men idag skulle jag öva mig på en riktig kamera. Därför åkte jag och min sambo dit vi brukar åka till på helgerna -> Skånes Djurpark.



Linderödsgriskultingar.
Det kan vara en av de sämsta bilderna jag tagit, men de var
ju helt oförmögna att stå stilla! Det är i alla fall det
jag avser att skylla den dåliga bildkvalitén på.
(Sitt still in the båt!)

Stolt Linderödsgrisförälder med trynet ner i dypölen.


- Hur mås det?
- Håll truten!

Näsborrarna!
Nosborrarna!
Sälborrarna!

Hälsporrarna!


Jag tror att det är en häger.
Eller är det bara en hägring?



Horn i högt grönt.


Siesta bland dovhjortarna.


Visentmor med hungrig visentunge.



Skånes landskapsdjur - kronhjort.
Damerna ligger och håller koll på gästerna.



Skånes landskapsdjur - kronhjort.
Herrarna jämför sina kronor i skuggan.


Säga vad man vill om fotona, men är jag inte en jävel på att fånga lustiga miner? Som jag skrattade när jag kom hem och tittade igenom bilderna. Ni förstår, när jag skjuter av ett klick på kameran ser jag inte bara dum ut, jag ser dåligt ut. Vänta, låt mig förklara; ju högre min ålder andfått klättrar, ju lägre blir mina ögons vilja att återberätta vad jag ser med skarp blick. Allt är ett flurreblurregnuff i siktet. Så jag knäpper girigt av en jävla massa rutor med hopp om att åtminstone en bild blir okej. (Jag är väldigt nöjd med sälborrarna.)

Vad menar jag med att jag ser dum ut? Mer än vanligt? Jo, jag märkte att varje gång jag avlägsnade linsskyddet, knäppte igång kameran och började zooma för att föreviga diverse djur, tappade jag hakan. Det kändes som om jag stod med munnen helt vidöppen. Jag vet inte hur många insekter jag råkat inhalera genom mitt gap idag. Tur att jag inte är vegetarian. Eller vegan. Eller fastar.

För säkerhetsskull frågade jag min sambo: "Gapar jag när jag fotar?"
Sambon: "Ja."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar