söndag 4 juni 2017

Teknikens vidunder

Min sambo kallar mig stundom en teknisk analfabet. Jag förstår delvis hur han resonerar men jag är av en annan åsikt. Det är inte så mycket det att jag inte klarar av att hantera diverse teknologiska enheter, jag är inget *dunhuvud, alls inte. Snarare ligger det till på det lilla viset att jag har dåligt inflytande på tekniken. Jag utstrålar något osynligt, men starkt. Det finns någonting inom mig som får apparater att haverera. Ibland tillfälligt, ibland för evigt. Det är varken otur eller okunskap som får tekniska prylar att lägga sig på rygg i dödsryckningar i min närhet. Högst ofrivilligt påverkar jag dem på ett olyckligt sätt. Jag är för tekniken som kryptonit är för Stålmannen.

Låt mig helt kort berätta om den senaste incidenten. Huvudperson: min nya dator. Den uppvisade cirka genast tydliga tecken på undergång. I min värld var datorn trasig. I min sambos dito var den inte alls det. "Nej, nej, det är fel på grafikkortet bara." Det spelar ingen roll. Är skärmen svart är datorn oduglig för min del, ergo trasig. Sönder. Kaputt. Paj. Ur funktion.

Jag kontaktar tillverkaren. Får rådet att trycka på utvalda tangenter i fyrtio sekunder för att sedan trycka på en annan utsedd tangent i tio och tre fjärdedels sekunder, därefter starta om datorn. Fortfarande ingen bild. Får rådet att göra en fabriksåterställning. Fortfarande ingen bild. Får rådet att hålla in två knappar samtidigt med näsan medan jag sjunger "glöggen heter blossa". Fortfarande ingen bild. Motvilligt går de slutligen med på att ta emot den med tydliga instruktioner om hur jag går tillväga när jag ska packa in den värdelösa datorn för transport. De tar inget ansvar om den går sönder. Kanske var det ett tafatt försök till humor.

Efter tre veckor får jag äntligen ett första livstecken från datorlagarföretaget i Tyskland. De inväntar reservdelar. Jahaja.

Efter ytterligare en vecka, torsdag kväll, får jag ett sms från UPS som meddelar att de avser att lämna datorn påföljande dag. Jag kan inte ta ledigt från jobbet. Min sambo är inte heller hemma under fredagen. Katten är förvisso hemma men kan inte öppna dörren på grund av avsaknad av motsatta tummar. Och det går inte att svara distributionsföretaget.

Alltså. Har inte vissa väldigt märkligt kundfokus? Det är som med hantverkare. De äger makten och vi har inget annat val än att ta en semesterdag för att vara hemma eftersom de är oförmögna att säga en ungefärlig tid snävare än "vi kommer mellan 07:30 och 18:45."

Vad är vitsen med att köra ut paket till folk utan att säkerställa att de är hemma? Tycker UPS-förarna att det är toppen att åka omkring hit och dit i onödan? Tycker miljön det? Tycker kunderna det? Är det inte bättre att lämna försändelsen hos ett ombud, avisera kunden och kunden, i det här fallet jag, kan hämta paketet när det passar mig? Ni vet, som Postnord gör. Har vi med kärnfysik att göra?

Nu har jag en sådan tur att jag har den sambon jag har och att just den aktuelle UPS-förare var tillräckligt service minded att jag under mystiska omständigheter de facto fick min dator under fredagen. Och den fungerar. Bilden är klar och tydlig. Gartoft är belåten. Tills vidare.

*Jag skrev fel men lät det stå kvar. Faktiskt roligare än dumhuvud. Ni vet var ni läste det först.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar