måndag 17 juli 2017

Stundade semester och avvikande tankar

Det är sommar. Eller, nja, det är sommar på pappret. I kalendern. Men jag har de senaste åren bestämt hävdat att sommaren här i Norden numera är förskjuten. Förr i tiden blomstrade sommaren under de klassiska sommarmånaderna - juni, juli, augusti (finns det inte en Per Gessle-låt som heter så?). Jag anser hur som helst att sommaren är som mest stabil i augusti och september.

Ärligt talat struntar jag för närvarande i vilket. Jag är inne på min sista jobbvecka innan semestern. Det får bli vilket väder som helst. Inte för att det är viktigt, men jag vet att det blir kanonväder i våra nejder de kommande veckorna. Så ni kan avboka era sista-minuten-resor till charterbolagens löften om sol och förskräcklig hetta. 

Har jag fel avsäger jag mig dock allt ansvar och påkallar force majeure.

Förresten, en fundering. Om katten vässar sina klor på ens hälar, och man inte känner något, visst är det dags att ta fram filen då? Och nu syftar jag inte på den något trögflytande surmjölk som finns i de flesta mer eller mindre välsorterade butiker i landet. Nej. Jag talar snarare om ett verktyg av härdat stål med grovt räfflad yta vi flyktigt fick lära känna på träslöjdslektionerna i vår skolungdom. Som efter att man använt den på den bakre delen av foten minskat en skostorlek. Scholl, släng dig i väggen med din batteridrivna velvetsmoothdiamondpinkwetwetwet.

Här i Skåne har det regnat oavbrutet sedan maj månad. Det kan hända att jag överdriver en smula men det är cirka så det känns. Å andra sidan har detta resulterat i ymnig kantarelleverans. Så sent som i lördags fick jag glädjen att sleva i mig en halv hink med skogens guld. Som i detta fall inte avser hjortron. Vilket borde säga sig självt med tanke på geografin. Överflödig information med andra ord.

I skrivande stund har jag teven på. Det är reklam för laxermedel. En kvinna ser jätteglad ut efter att ha låtsas ha använt en liten tub som orsakat påtvingad tarmtömning. Jag kan inte låta bli att undra om modellen verkligen drömde om detta som ung flicka: "När jag blir stor ska jag göra reklam för något man stoppar upp i rumpan för att tio minuter senare bajsa ut med frenesi."

Nä hörni, där var väl gränsen nådd för denna gång. På återseende.

Vänta. En sak till. Fan vilket jävla dåligt humör man blir på när man har svårt obekväma trosor på sig. 

Så. 

Hej då.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar