söndag 29 oktober 2017

Ur led är tiden

Vad är klockan egentligen? Vågar jag lita på att de elektroniskt smarta pinalerna gör det de ska? Efter att undersökt de två analoga klockorna vi har här hemma och jämfört resultatet med utfallet från mobiltelefon och dator kunde jag konstatera att ja, de olika tekniska enheterna har klarat testet. Övergång från låtsastid till verklig tid har skett utan oplanerade vidlyftiga tidsresor bak eller fram. Bara en timme. Fram. Eller var det bakåt? Tillbaka va? Visst?

Jag ömmar lite för våra gammaldagsbetonade klockor. En hänger i köket och en står i hallen. De är vackra men går alls inte att lita på. De har för bråttom. De vill gärna vara tio minuter in i framtiden innan vi själva når dit. Hur som helst, jag dammade av dem och matade dem med var sitt fräscht batteri. Känner jag dem rätt kommer de återgälda min kärlek med att visa korrekt tid i cirka tre dagar innan de åter börjar springa sina maraton mot en annan tidszon. Jag misstänker att de helst vill ha finsk tid.


*****

Det här med grannar, hörni. Man kan inte leva med dem, man får inte döda dem. Jag känner inte våra närmaste grannar. Men en sak vet jag, samtliga känner sig tvungna att kräma på med nervös dunka-dunka. Vissa kallar det för musik. Jag väljer att kalla det för ljudförorening. Giftigt avfall. Dödskallemärkt skit som för tankarna till reaktorlyckan i Tjernobyl anno 1986.

Grannen direkt under oss brukar ösa på rejält. Så pass att han och kompisarna måste överrösta musiken. Jag hör hur de skriker till varandra för att hålla konversationen levande. Efter tre djupa andetag brukar jag tänka: "allvarligt?!" Det enda som hindrar mig från att klättra nerför trappan och knacka på för att erbjuda en privat och gratis undervisning i ämnet: "Använd din resterande ursäkt till hjärna för fan eller checka ut" är ren och skär lättja.

I morse, nej vänta, i ärlighetens namn ska jag omformulera mig. I förmiddags vaknade jag av att nyss nämnda granne öste ljud i vanlig ordning. Det som var udda i detta fall var valet av låt: "Careless Whispers" med George Michael (må han vila i frid). Ni förstår, grannen dricker dödsmördarbrännvin och äter små barn till frukost samtidigt som han, som ni vid det här laget känner till, lyssnar på tortyrredskap. George Michael känns liksom inte som hans kopp te om ni förstår vad jag menar. Rart.

Nåja. Det hela gick snabbt över. Det är business as usual nu. #dunkadunka #hjärnskaderisk #hejkomochhjälpmig #112

I skrivande stund har jag förmånen att få lyssna på när sambon dramatiskt nynnar på "The Imperial March" från Star Wars. Han gör det med inlevelse. Han gör det med övertygelse. Han gör det gärna. 

Nåväl.

Så. Vad är klockan egentligen? Bryr den sig över huvud taget om tiden?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar