fredag 13 april 2018

Road trip - Baltikum, dag 1

Nu är jag på gång. I väg. Åstad. 

När jag är på resande fot mår jag toppen. Det är så jag kom in till världen, förstår ni. På resa. Det är det jag är van vid. Det jag längtar efter. Det jag kräver. Mina föräldrar har aldrig nöjt sig med gränser. Det gör inte jag heller.



Nu börjar det. 14:08, Stehags station.


Igår vid halv tretiden hämtade min far mig i Hässleholm. Jag satte mig till rätta i den nya bilen, lutade mig tillbaka och lät mig bekvämt föras till Karlshamn i en första klass-känsla. 



Vissa kallar det för Hässlehåla. Det gör inte jag.


***

I Karlshamn körde vi ombord den sunkigaste färjan jag någonsin varit på. Sjuttiotalet i DDR kom till liv. Lite väl livligt.

För övrigt saknade skorven hissar. Fanns inte en enda. Att gå upp i snäva ståltrappor med den stora rosa (resväskan) var allt annat än skoj. Men en utmaning.

Plötsligt kom en tvärhand hög, mager litauisk ung man och tog tag i min stora rosa: "I'll take this." Jag blängde förvånat på honom och tänkte att hur i hela världen ska det gå till, du får ju plats i en kulpåse. Men han bar den upp för de resterande trapporna till femte deck som om den var lika lätt som fyra smultron trätt på ett strå. Jag log bredare än jag någonsin gjort tidigare och tackade ödmjukast tusen gånger. Tusen och en gång. 

Väl på plats i hytten satte jag mig på britsen och blickade ut genom fönstret. Jag har havsutsikt! Fast ganska snart insåg jag att jag hade inget annat val än att dra för gardinerna. Utanför hängde långtradarchaufförer med sina bolmande cigaretter och ölstop.

Och så var det det här med toalettutrymmet. Det var intressant. Milt uttryckt.



Kan ni ens föreställa er hur man måste vrida armen och samtidigt
vika sig dubbel för att kunna få tag på en bit papper? 


Nåväl, farsan och jag möttes i baren där vi skålade med varsin sugrörsförsedd drink. Vi såg fram emot vår resa och var på strålande humör. Medan färjan lossade och så sakteliga styrde österut, pratade vi om diverse tidigare resor vi gjort tillsammans med resultat att många skratt fyllde salongen.

När vi tömt våra glas var det dags för middag. Det visade sig vara en buffé med rustik litauisk mat. Vi åt med god aptit och uppskattade särskilt soppan. Soppor är gravt underskattade.


***


Det var hyfsat gungigt, det blåste en hel del på Östersjön. Jag vaknade till ett par gånger under natten av att fartyget vaggade och svängde oroligt. Som väl var mojnade det under de arla timmarna. Jag gick ut på deck (eller denis, som man säger i Litauen) och sa god morgon till världen.


Fredag den trettonde. Det kommer att bli en fin dag.



Efter baltisk frukost med vansinnigt rävgift till kaffe och lång väntan, fick vi slutligen gå ner till denis 1. Där bilen stod och väntade. Även denna gång kom en utomordentligt trevlig litauisk man till undsättning när han såg mig struggla med den stora rosa ner för trapporna. Det här var en mer biffig typ än räkan igår.

Hela vägen från hamnen i Klaipeda där vi anlöpt, till Vilnius via Kaunas var vägen spikrak. Hur besynnerligt och enkelt som helst. Landskapet var sömnigt, det hände inte mycket. Det var platt med varierade nyanser av bränt. Vi noterade att det fanns inga djur. Inga boskap som var ute och betade, inga sjöfåglar vid vattendragen. Det hela kändes övergivet.

Ju närmare huvudstaden vi kom, desto mer ändrades naturen. Det blev mer kuperat och färgerna kunde bitvis gå över till det gröna.

***

Vi hittade hotellet på hörnet (Corner Hotel), ceckade in, installerade oss och vilade. Mina ben längtade ut och jag följde med. Gick förbi denna ypperliga Supermarket.


Supermarket? Nej, i Litauen har vi Hypermarket.


Åter igen hade pappa och jag en dejt i baren. Där gick vi igenom diverse kartor, försökte få grepp om staden samtidigt som vi smuttade på varsitt glas torrt vitt vin. Som av en händelse fick vi ögonen på en annons på en av turistkartorna. En pub som specialiserade sig på kött. Min pappa är en sann carnivore, så vi hoppade in i en taxi och åkte dit.

Och vi åt kött. 

Det var fantastiskt gott. Och ett underbart unikt hak. Rekommenderas. Bara lokalbefolkning. Och tvenne Gartoftar.


Gartoft was here!


Nu är jag trött som en gris i en lerpöl. (Förresten, lösenordet för wifi på Meat Lovers Pub var "lovelypig".)



Lovely pig. Sleepy pig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar