lördag 14 april 2018

Road trip - Baltikum, dag 2

Vi unnade oss en sovmorgon. Pappa och jag möttes inte nere vid frullen förrän vid niotiden. 

Hotellets frukostbuffé kan mer beskrivas som en lunchdito. Bortsett från de typiska ingredienserna vi förknippar med morgonmål, fanns det en hel del annat som kunde stilla eventuell hunger. Förutom korv (och jag talar inte här om små prinskorvar, utan rejäla doningar) fanns grillad kyckling och annat som jag inte riktigt kunde begripa vad det var. Jag tog en bit bombastisk korv för nyfikenhetens skull, äggröra och två ostsmörgåsar med gurka på.

Vår planerade utflykt idag var att åka på en sådan där sightseeingbuss genom staden. Att få vara turist. På Katedraltorget klev vi på en av de röda bussarna och satte oss inte bara till rätta, utan satte även på oss de matchande stora hörlurarna. På en liten panel framför oss kunde vi välja språk vi ville ha informationen på. Jag valde först svenska. Det gick dock inte att lyssna på då det var en räddhågsen kvinnlig röst som hade en mycket märklig dialekt, liksom som en blandning av tyska, östgötska och gotländska. Så jag bytte till den engelska kanalen. Då blev allt genast förståeligt.



Spooky. När jag såg bilden jag tagit på mig själv i sightseeingbussen, ser jag en av
mina bästa vänner sittandes bakom mig till höger vid fönstret.
Eller i alla fall hennes dubbelgångare.
(Cilla, om du läser detta  - hur?! Är det ännu en "St Eriksplan"?)


Det var en mycket informativ och intressant tur vi fick för nio euro/skaft. Vilnius har inte bara en fängslande historia, hon är också väldigt vacker. I alla fall i de ursprungliga delarna. Utanför den äldre kärnan, där vårt hotell för övrigt ligger, finns det åtskilliga mindre attraktiva sovjetklossar. Det är dock fascinerande med kontraster. 

När vi ramlade av bussen en knapp timme senare kurrade det ljudligt i våra magar. Vi hittade en förträfflig uteservering i en av gränderna. Det var hög stämning. Solen värmde gott med sina 20°C, kall litauisk öl flödade på borden och äntligen kände vi alla att nu, nu är fan våren här!

Far beställde en skål med borsjtj och jag en tallrik med friterad chèvre med karamelliserade päron, rödbetor, rostade nötter och små spröda salladsblad. Till detta fick vi gratis underhållning av en ung man som spelade sitt dragspel på ett storartat sätt. Ambiancen var total. 


Det går överhuvudtaget inte att jämföra med de som harvar med dragspelen hemma.
Detta var magiskt. Livgivande. Ärligt. Medryckande. Kärleksfullt.


Nu följer slumpmässiga vyer:


En liten bit av Vilnius.

Tittut.


Våren lunkar på.

Är det inte här mumintrollen bor?



Efter lunchen satt vi en stund på något torg som jag inte minns namnet på, och njöt av värmen. Vi tittade på folk och noterade att samtliga var spritt språngande vårtokiga.

***

Kvällsmaten åt vi på en rysk restaurang. Pappa och jag satte oss ner, kort därefter placerade den lille servitören en varsin meny framför oss. Vi valde vodka med tillbehör som förrätt, utan att egentligen veta vad det innebar.


Förrätt. Vodka med tillbehör.
Satt som en jävla smäck.


Nu är jag på hotellet och softar. Jag sittligger och kollar på teven. Som jag har många funderingar över. Varför väljer man att ha en teveskärm som inte är större än ett frimärke? Där uppe?


Verkligen?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar