måndag 16 april 2018

Road trip - Baltikum, dag 4

Vi har hittills haft tur med vädret. Det har varit soligt med grader som legat och hovrat vid tjugo plus. I morse när vi satt och åt frukost noterade jag däremot att folk gick med paraplyer utanför. Attans. Visserligen var morgonen mulen, men det stod inget i väderapparna om regn. Men visst, det duggregnade, det ska erkännas. Men vad brydde vi oss om några klena droppar?

Vi hade efter gårdagens restaurangbesök vid ett av torgen i Gamla Stan sett att det gick så kallade elektrobussar, det vill säga små eldrivna vagnar som åker med turister längs de trånga gatorna i Rigas gamla kärna. Kul!  Enligt turistattraktionens hemsida, som jag genast besökte när jag kom tillbaka till hotellet igår, börjar de små bussarna köra klockan tio på förmiddagen.

Vi var där klockan tio på förmiddagen. Ingen aktivitet vid vagnarna. Vi väntade en stund medan vi gick på fotoutställning ute i det fria.



Kultur på Domtorget i Riga.

Vi kapitulerade efter ett tag inför verkligen att någon elektrobuss inte hade för avsikt att röra på sig idag. 

"Kanske är det en helgdag idag?", föreslog pappa trevande.
"Kanske är bussen ett museum och har därför stängt pga måndag?", kastade jag fram.

Så vi gick och fikade istället. Kaffe tillsammans med en läcker hasselnötskaka toppad av en klick smetana och citronzest landade fint i våra magar. Regnet upphörde och vi traskade omkring bland torgen igen. Oanat såg pappa det där egendomliga fordonet stå vid sin utgångspunkt. Hurra! Snabba som hindar (nåja) rusade vi dit och steg omedelbart på.



I vagnen framför oss satt det fyra ryssar.
I vår vagn satt det två svenskar - the Gartofts.


Vi skumpade fram på de ojämna kullerstenarna, alla inre organ samt hasselnötskakan flyttades ner en våning. Det gällde verkligen att hålla i sig för att inte skakas ur vagnen. Men vi kände oss trygga, som tur var kunde vi luta oss mot "the Latvian security", som den unge charmige föraren med rosa toppluva och gula pilotglasögon skämtsamt visat oss innan avfärd.


Lettisk säkerhet.
Lett som en plett.


De typiska vackra trånga gränder som finns i alla "Gamla Stanar".


Nu följer en kort historielektion. Den är gratis så passa på. I Rigas äldsta del finns något som kallas för Svenskporten och är en av de portar som fanns i den mur som omgav Riga. Porten byggdes 1698 och är idag den enda port som finns kvar. Porten användes för att transportera ut sopor ur staden.

Varför den kallas för Svenskporten? Jo, för att när den byggdes härskade svenskar i Lettland. Den svenskstyrda epoken varade under åren 1629-1710.


Svenskporten går rakt igenom ett bostadshus.
Det sägs att i lägenheten ovanför bodde en bödel.


Efter ännu en lyckad dag kände vi oss belåtna och en gnutta trötta. En siesta senare träffades vi, vår vana trogen, i baren och tog något uppfriskande. Vi snackade om ditten och datten. Mest om dutten. När middagen kom på tal kunde vi inte riktigt bestämma oss för var vi skulle gå. Farsan och jag var lite slöa. Vi fastställde unisont att vi skulle äta på hotellet. Vilket skulle visa sig vara ett lysande val då vi åt var sin superb burgare med tjugohundratalets ännu så länge godaste pommes frites.

I skrivande stund sitter jag i sängen med panoramafönstret framför mig. Utsikten över stan är betagande. Och jag är så jävla mätt. Det känns som om jag svalt en ko sidledes. Det är möjligt att jag måste utnyttja minibaren på rummet för ta något starkt. Behöver hjälpa matsmältningen på traven. Inget annat syfte ligger bakom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar