tisdag 17 april 2018

Road trip - Baltikum, dag 5

Jodå. Det var dags för oss att färdas norrut. Våra två dygn i Riga var över. Och det gjorde inget eftersom det ösregnade. Inte särdeles skojigt att åka elektrobuss då inte, enär man kan ge sig fan på att om det regnar, regnar det från sidan. Det är någon sorts lag jag är väl medveten om. Känner däremot inte till vad denna lag ska vara bra för och vem som står bakom den. 

Strunt samma, ingen idé att ödsla energi på väderrelaterade företeelser, det är - som den tidigare slalomkungen Stenmark kortfattat uttryckte sig - bar å åk.

Vid tiotiden på förmiddagen satte vi oss i bilen och snirklade oss ut ur innerstan. Knepigt i början, men sedan hamnade vi på en milslång autostrada light som förde vårt ekipage genom de sovjetbetonade utkanterna av Riga för att till sist hamna på den lite mer natursköna vägen mot Tallinn.

Vi åkte behagligt längs Rigabukten. Landskapet påminde om den i Finland. Eller Småland för den delen, vilket gjorde att havsutsikten stundtals var begränsad.

Rätt var det var lämnade vi Lettland, en inhägnad skylt avslöjade detta.



På återseende Lettland. Hej på dig Estland.


Ju närmare Tallinn vi kom, desto bättre blev vädret. Regnet avtog och vi märkte hur solen ansträngde sig för att nå ner och fram.

Väl framme vid hotellet möttes vi av en hövlig Vadislav i repan (receptionen), som oroande nog såg ut som en yngre upplaga av Putte (Putin). Men jag tror att han är ofarlig. Man kan ju inte rå för hur man ser ut. Alltid. 


***

Klockan fem möttes far och jag enligt överenskommelse i baren. Varför gå ifrån ett vinnande koncept? En tre meter högrest och slank giraff med långt blont hår ihopsatt i hästsvans tog hand om vår beställning.

Jag hade tidigare fått i uppdrag av farsan att hitta ett bra ställe som serverade shashlik. Jag hade nogsamt googlat, ivrigt bläddrat i turistmagasin, struntat i min middagslur för att slutligen komma fram till att stans bästa shashlikställe fanns på Tulika 33 och hette Argo Baar. Och my sweet Lord - vilket underbart hak! Vi beställde in grusisk brandy, grusikt vin, grusiska jävla shashlik som var helt klart värda att dö för. Eller i alla fall kändes det så just då. Nu är jag dock glad att jag lever.

Restaurangen var föga insmickrande, låg liksom anonymt på en grå Brezjnevgata med en entré en lätt kunde åka förbi. Men taxichaffisen hittade dit! Och det visade sig när vi var framme och skulle betala att han dessutom kunde hålla en lätt konversation på svenska. Tur för oss i baksätet att vi inte sa något dumt.


Exteriören.



Exteriören.


Interiören.



Mätteriören.


Jaså, ni undrar över det här med grusiskt. Om jag säger georgiskt, hajar ni då?

***

När vi kom tillbaka till hotellet behövde vi en matsmältare, ergo satte vi oss åter i baren och beställde in varsin Irish Coffee medan vi bevittnade hur matsalen fylldes av tyska hungriga och välfriserade pensionärer som anlänt tidigare under dagen med stor buss.

Igen har jag lyckan att få avnjuta ett rum med fantastisk utsikt. Den över de äldre delarna av Tallinn.



A room with a view.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar