onsdag 18 april 2018

Road trip - Baltikum, dag 6

Nu börjar vår resa närma sig sitt slut. Eller i alla fall början till slutet. Eller hur var det han sa nu igen, Sir Winston Churchill? "Detta är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men kanske är det slutet på början."  Anyway, en sak är säker - vår road trip må smyga sig mot änden men den är fan inte över än. Idag hade vi en sista stad att turista i. På sedvanligt manér begav vi oss till Gamla Stan. Vi frös, det var ruskigt kallt ute. Rätt så snart hittade pappa och jag någonstans att värma oss. Kaffe och en bit tiramsú på det, grazie mille.



Maiasmokk Kohvik, Tallinns äldsta konditori.


Jag flanerade runt i gränderna. Kunde konstatera att Tallinn, till skillnad från de andra baltiska huvudstäderna vi besökt, kör med turistfällor med inkastare. Det förtar upplevelsen en smula måste jag tillstå. Det blir lite tarvligt liksom.



Svenska Ambassaden till höger.
Snacka om trevlig arbetsmiljö.


Ser ni hon i spegelbilden,
nere i valvet?



Balt hasar.


Till min barnsliga glädje ramlade jag över en sådan där pytteliten originell bussaktig sak som tog nyfikna turister med sig mot en mindre avgift. Jag försökte lista ut när den skulle gå. Varken den spenslige äldre mannen som jag gissade var föraren eller den rökande kvinnan som ansvarade för biljettförsäljningen kunde språka på annat än estniska och ryska - medan jag bara talar svenska, engelska samt vissa utvalda ord på swahili. De pekade mot den närliggande turistinformationen. Jag stegade dit och fick lära mig att, jajamän, den lilla tågliknande bussen skulle gå alldeles strax, turen skulle ta tjugo minuter. Jag rusade därifrån till kondiset där farsan satt kvar och läste på om Estlands historia samtidigt som han hällde i sig en kanna te.

"Pappa! De har en sån där liten turistbuss! Den går snart!", flåsade jag (cirka fem år gammal).
"Så bra. Då går vi dit", sa han lugnt och reste sakta på sig.

Likt gatorna i Gamla Stan i Riga, och till viss del Vilnius, är det gamla ojämna jättebumlingar till kullerstenar. Ännu en gång förlorade våra inre organ fästet för att istället vandra runt så att även de fick åka på en (invärtes) sightseeing.

Plötsligt kom solen fram. Och lika oväntat dök halva Japans befolkning upp från ingenstans och tog över gränderna. Samtliga med långa selfiepinnar i sina petita händer.



The Boris.


***

Vi avslutade vår baltiska kväll i samma stil som den första. På en köttrestaurang. Minns ni den där kvällen i Vilnius som nu känns så avlägsen?

Och förutom det delikata köttet hade de en svårt snygg gästtoalett.



Handfaten!

***

Senare på kvällen hade det mulnat på igen och så smått börjat regna. Blomsterstånden gjorde sitt för att liva upp stämningen.



Den blomstertid nu kommer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar